Igår åkte våra tre sista grisar till slakt. Det blir tomt och tråkigt, men väldigt skönt att slippa dem.
För fyra år sen hämtade vi en sugga och fyra smågrisar i grannbyn, där de akut behövde göra sig av med dem. Det har varit fyra mysiga grisår! Våra första kultingar gosade vi så mycket med.

Här är lilla Pia som sen blev vuxen och fick egna kultingar hos oss. Hon vad så söt, Pia.

Här är hon med sin syster Peggy strax innan de ska träffa galten Bob.

Här är de med Bob. Bob var en underbar person. Han var helt enorm och hade läskiga betar. Men han var så söt, han stod ofta i sin egen värld och drömde, vi undrade om han hörde lite dåligt eller bara var disträ, han märkte aldrig när man kom med maten förrän de andra nästan ätit upp allt. Såg illa gjorde han i alla fall eftersom han alltid hade öronen hängande över ögonen.
På bilden har de ullmustascher efter att ha fått fårull att bädda med i stian. Alltid när vi gav dem ull så åt de upp en massa! Inte ens en grismage kan väl smälta fårull?

Bob gjorde jobbet! Här är Peggy med sina små sötnosar som hon födde i en myrstack på valborgsmässoafton. De var så gulliga och så satans många! När Pia också hade grisat hade vi 25 kultingar eller något sånt. Här finns en film om kultingarna!

Och sen satte de igång att rymma. Hela sommaren var de i fårhagen, ute på vägen, i grannens trädgård… Det var omöjligt att stänga in dem. Här nånstans började vi känna att det var jobbigt att ha grisar. Det var ett slit att fixa mat till alla, och att släpa maten till dem flera gånger om dagen.

Sen skaffade vi kor, och då blev det definitivt för mycket. Det senaste året har vi båda känt att arbetet på gården varit mer slitigt än roligt. Vi behövde skala ner. Grisarna var lättast att ta bort – både korna fåren ligger det avelsarbete och planering bakom. Men grisarna är bara att slakta, vill vi börja med grisar igen köper vi två suggor bara.

Så i år blir sista året med egen julskinka. Som sagt, tråkigt med skönt.

Äntligen har vi öppnat vår lilla gårdsbutik! Det blir självbetjäning så den är öppen jämt. Här säljer vi nymjölkad fjällkomjölk från Frida och Flora, kött (just nu linderödsgris, senare även lamm och nöt), honung (burk och kaka) och våra ljuvliga fårskinn! Kanhända att det finns grönsaker, blommor och ägg framöver när vi har överflöd att sälja.

Jag kände mig väldigt pirrig när vi satte ut skyltarna i morse, haha, men hittills har ingen kommit och handlat utom våra kompisar som jag visste skulle komma.

Hoppas det kommer nån, jag har tänkt att jag också ska öppna ett litet fik, så det vore bra med lite gäster. VÄLKOMNA alltså! Självklat får man säga hej och följa med och hälsa på djuren när man är här!

I måndags morse var det dags för Sus att föda sina kattungar. Hon visade tydligt att det var på G och att hon ville gå in till Dus och hennes ungar (som bor i ett eget rum bakom lås och bom så att Stina inte ska komma åt dem). Vi släppte in henne och lät henne vara.

Hon fick fyra fina ungar – som sen började försvinna mystiskt en efter en! Först trodde vi att hon flyttat på dem – burit ut dem en i sänder nedför kattrappan genom fönstret – men när alla var borta låg Sus nöjd kvar och gav di åt Dus’ ungar. Då trodde vi att hon helt enkelt gjort sig av med sina ungar och hellre var medmamma till de stora ungarna.

Men! Så såg vi henne slinka in mellan två stenar i husgrunden under Jonas hus! Vi smög omkring och lyssnade och hörde små pipanden under golvet i köket.

Bara att börja bryta upp golvet och börja leta. Jonathan filmade med sin mobil därnere, och på filmen kunde man se några små korvar längst in längst ner som kunde vara kattungarna.

Vi gick och hämtade cirkelsågen och oroade oss för att kattungarna skulle bli livrädda när vi började såga.

När vi kom tillbaka tittade Jonathan av en slump in under golvet åt ett annat håll och såg Sus där med alla ungarna! Hon hade flyttat upp dem efter att vi börjat rota. Sån tur!

Så vi fiskade upp dem och bar in dem och Sus till katternas rum i huset.

Nu låter vi dem vara ifred i några dagar så att Sus inte blir orolig. Katttrappan är avstängd och kattmammorna får komma och gå genom dörren där de kan kontrolleras av en människa så att de inte smugglar ut några ungar.

Annars är det väldigt gulligt hur de direkt bildade storfamilj, när jag kikade in för att fylla på mat och vatten låg en av de små och sov, omhållen av en av de stora ungarna.

Är du sugen på en kattunge för resten? Hör av dig! Bara tre är tingade än så länge! Dus’ ungar är flyttklara den 19 augusti, Sus’ ungar den 19 september.