Jag var ute och tittade till hönsen – är ju lite ängslig såhär på upploppet – och hittade det första dödsoffret i kullen. Ett ägg som redan i morse låg utanför redet hade nu pickats upp av någon som var sugen på gulkropp, som tydligen smarrigt för höns, och inte alls lika kontroversiellt som för människor att äta upp moderkakan. Att döda sina barn är inte heller tabu i hönsvärden.
Kvar i skalet låg en liten döing.
Efter konsultation av expert satte jag dit luckan som vi har i beredskap ifall kycklingarna behöver avskärmas, och slängde ut Mumin, the co-parent. Svarten ligger nu därinne och ruvar med stoiskt lugn, utrustad med vatten och kycklingfoder, medan stackars Mumin vankar oroligt fram och tillbaka därutanför. Med ett äckligt hack i bakhuvudet dessutom, troligen uppkommet i slagsmål med Svarten om VIP-platsen i redet.