Jonathan tycker att levande ljus är helt värdelöst. De är en ineffektiv och onödig ljuskälla, och på något sätt stör de honom och blänker i ögonen så att han inte ens kan ha dem i synfältet. Jag brukar kalla honom för mysdyslektiker – mys inte är liksom inte en faktor att ta med eller något han ens noterar.
Förrän nu! Helt på eget initiativ har han lagt den här lilla ledlampan i köksfönstret.
Ibland lägger han upp den mot fönstret så att den kan laddas med solenergi. Rörande.
Som snart fd arbetskamrat till Jonis kommer jag att sakna hans små klurerier, som den lilla myslampan. Eller hans fina konstruktioner, praktiska men kanske inte så snygga. ”Man är väl ingenjör!”
Ha, den drar han till med i alla möjliga (och omöjliga) sammanhang, ”Man är väl ingenjör!”