Det här avloppsväxthuset levererar inte som förväntat. Jonathans idé är att sanden här på marken ska suga upp (renat) näringsrikt avloppsvatten som rinner därunder i något slags system som man kan läsa mer om här, och på så sätt förse växterna med både vatten och näring. Åtminstone i teorin är det genialiskt.
Det första misstaget var att förså i sand och vattna med näring (vatten och hönsbajs tror jag det var, eller kanske hästgödsel) istället för att så i jord. Det var för att Jonathan inte ville ha jord i sanden i växthuset när han planterade ut plantorna – fast senare räknade han ut att det skulle ta tusen år eller så innan det skulle börja märkas, om man fyllde på jord i den takten. Nåväl, plantorna blev små och eländiga av det i alla fall. Sen satte vi ut dem ändå, men de tog inte fart.
Det här är vår absolut största tomatplanta…
Och såhär ser gurkorna ut.
Men krafsar man bara lite i sanden är det fuktigt och fint två-tre centimeter ner, och om vi inte börjat bajsa sterilt bajs plötsligt så borde det också innehålla en massa näring. Men det händer inte mycket med plantorna tyvärr.
Jonathans teori just nu är att det är för torrt därinne, så för att höja luftfuktigheten har han arrangerat det här snygga systemet:
Hinkar med vatten som sugs upp av lakan och handdukar. Nu är det fuktigt som i en regnskog, men ni ser ju hur små plantorna är… Hoppas det händer nåt nu!
Jag är orolig att vi varken får potatis, gurka eller tomater i år.
Men! På baksidan av det här växthuset, i nästa steg så att säga, växer sparris så det knakar!
Edit: Jonathan läste det här och var inte ett dugg bekymrad, allt skulle växa på sig trodde han. Det blir nog bra.
Lägg gräsklipp ovanpå sanden och vattna. Då blir det fart för gräsklippet är rena dyngan. Mycket gräsklipp ska det va. Vi odlade så i många år och fick jättefina skördar.