I onsdags reste vi över hela stan norrut till Núñez, där museet över militärdiktaturen finns. ESMA är både ett museum, ett kulturcentrum och något slags utbildningscentrum, beläget i den gamla marinskolan dit militären tog fångar under diktaturen. Vackra gamla förfallna byggnader och en spöklik stämning.
På väggarna bilder av de ”försvunna”, med information om deras öde. Så gott som alla mördades, många har fortfarande inte återfunnits.
Trappan upp till tortyrrummet…
Där fångarna ristade in bilder på väggarna och skrev sina namn.
Museet är inte ett traditionellt museum kanske – den enda egentliga utställningen var den inne i huset där fångarna hölls. Även om det var starkt att gå omkring i de faktiska rummen där allt hände, så blev det svårtillgängligt för mig eftersom det var väldigt textbaserat och så gott som allt var på spanska. Med lite bättre framförhålling hade vi kunnat boka en engelsk guidning.
Jag hade velat veta mer om bakgrunden till statskuppen, vad som hände och varför, och mer om förövarna och vilka de var. Det är möjligt att vi missade någon del i och för sig, eftersom det är ett stort svåröverskådligt område. Mest verkade besökarna bestå av skolklasser och folk som forskade eller jobbade där på ett eller annat sätt. Jag som har besökt förintelsemuseer i flera städer hade tänkt mig något mer åt det hållet. Men kanske ligger det här för nära i tiden för att handskas med på ett bra sätt? Jag tror att jag läste någonstans att en perrson som skulle vittna i en rättegång mot en av förövarna under juntan mördades så sent som 2006.
På kvällen gick vi till det bedårande Pulpería Quilapán, en liten bar nära oss i San Telmo som hade absintprovning!
Hela inredningen var som tagen ur en Kusturica-film med en miljon omöjliga små pylar – alltifrån bastubor till uppstoppade tuppar – som täckte väggar och tak.
Vi var de enda gringas på stället, och blev nyfiket utfrågade av de andra gästerna efteråt.
En skäggig hipster höll en föreläsning om absintens historia, och sen fick vi våra glas.
Det smakade såhär:
