Den här bloggen borde heta Luftslottet eller nåt. Den består ju bara av fantasier om allt vi ska åstadkomma här på gården och i huset. Jag vet, vi har bara bott här i tre månader – men vi har ju inte ens packat upp alla kartonger! Jag blir otroligt rastlös när saker inte händer direkt, samtidigt om jag kan skjuta upp saker hur mycket som helst.
Sen har jag liksom någon slags tanke om att allt kommer ordna sig på något sätt ”i framtiden” – jag tror att nästa vecka ska bli mindre stressig (för att jag inte hunnit dubbelboka mig på 40 grejer ännu) och så tror jag att i morgon kan jag nog sätta mig och jobba direkt när Jonathan och barnen har stuckit, vilken arbetsdag det blir då! Så sjukt effektiv jag kommer vara. För av någon anledning så tror jag inte att jag kommer behöva plocka undan och bädda och sätta på en tvättmaskin och svara på några mejl och läsa hela tidningen och facebooka lite innan jag kan sätta igång, i morgon behövs ingen startsträcka.
I ett köksskåp står en massa fina små kristallglas som jag har fått från mormor. Snart kommer jag att börja använda dem när jag gör fina dukningar, barnen ska få dricka hemgjord saft ur dem. Fast nu blev det visst falukorv till middag idag också – just idag körde det ihop sig så det blev inget långkok (men i morgon!), så jag skippar findukningen, och så har jag ju inte kokat nån saft än, så då känns det ju inte värt det att dra fram en pall för att nå de där glasen, jag tar de vanliga idag.
Och just i morse serverade vi visst barnen frukost framför tv:n, men egentligen har vi ju tänkt att barnen ska göra sin egen frukost och sitta i köket, så blir det nog nästa vecka när vi kommer upp i lite bättre tid.
Och apropå barnen; jag rensade i deras rum igen, fast det var sista gången, för från och med i morgon ska de ju städa själva varje kväll innan de går och lägger sig. Men jag gör den här sista upprensningen så kommer det funka bättre sen.
Och okej, det blev tv-spel efter skolan fast vi hade pratat om att pyssla tillsammans, men just idag var barnen så trötta och jag också.
Men i morgon! I nästa vecka! Till våren. Då.
Jag tycker att det är en god egenskap! För det mesta i alla fall. En miljard gånger bättre än att hela tiden vänta sig det värsta och bli överraskad när saker blir bra för en gångs skull. Glädje i förskott är the shit!
Absolut! Och jag går inte omkring och grämer mig över det här, tvärtom myser jag rätt mycket när jag fantiserar om den fantastiska framtiden.