Ja nu slutar vi tjata om vintervädret (det blir 17 minusgrader inatt!!!) och tänker på i söndags, när solen värmde och fåglarna kvittrade och snön smälte undan så fort att man kunde se det med blotta ögat, och Bodil låg och gonade sig i en torr skogsbacke och vi stängslade färdigt fårens välkomstbete.
Det är så mysigt att stängsla! Vi är utomhus, vi jobbar tillsammans och det blir så fint. Mitt jobb är att skruva i isolatorerna – de där plastkrokarna som tråden ligger i. Jonathan slår ner stolp.
Det tilltalar mitt ordningssinne att sätta stolpar i räta rader och dra tråd så det blir fint och symmetriskt. Det känns som att man bygger ett litet rum på nåt vis – och så lär man känna sin mark på ett så fint sätt när man vistas i samma område i flera timmar och verkligen kryper omkring i hörnen, så att säga.
Och Ines hittar man alltid högst uppe i ett träd. Hon är en jävel på att klättra, fattar inte hur hon om upp i det här trädet som börjar med tre meter rak stam utan grenar…