På förmiddagen spösnöade det, men sen blev det bättre! Det vill säga uppehåll. Solen har vi inte sett. Vi har varit ute större delen av dagen, så skönt!
Vi fällde ett träd i fårhagen (Ja, det var läskigt, efter det vi gjorde mot Agneta, fastän fåren var i andra änden av hagen blev jag ändå helt rädd när trädet föll.) och gjorde ved.
Och Ines kom springande för att vara med, fastän hon har feber, men hon hade tagit alvedon och står inte ut med att inte vara med!
Nu är vi i princip klara med veden för i år, känns fantastiskt skönt. Hatar veden på ett sätt, men älskar ändå att vi gör vår egen värme. Det är en så tillfredsställande känsla att bunkra på det viset, säkra upp sin tillvaro.
Sen fixade vi iordning stängslet runt grishagen – Monika har försökt gräva sig ut (!) här och där – och drog om elen lite. Jag lurade bort Diana och Monika med kattmat medan Jonathan fixade elen vid deras matho.
Vi var ute till halv sex, och det var fortfarande ljust, och en koltrasts vemodiga flöjtande hörde vi, och tranornas hemska tutande, och det kändes som vår.