Helgens slit

Just nu ligger jag i sängen och orkar inte röra mig. Det är nästan för jobbigt för mina arma armar att skriva det här inlägget.

Det har regnat hela helgen och vi har stackat en massa virke och byggt ett tak till det. Om det inte hade varit två plusgrader och hällregn hela helgen, om det hade varit i maj och solen hade skinit och vi hade kunnat ta av oss tjocktröjorna, då hade vi sagt till varandra: ”Åh vilken skön utehelg!”. Men nu är det enda vi har sagt typ ”Jag orkar inteeee ööööh okej nu GÖR vi det här:” Det är helt enkelt inte ett endaste dugg kul, bara svinjobbigt.

Men nu är allt virke under tak och det känns fantastiskt! Det mesta tillhör faktiskt grannen, men en del är vårt, sågat av vår egen skog som Alfrida fällde förra vintern. Det känns så himla fint att vi nu kan bygga av träd som växt på vår mark.

Annars har jag tagit hand om korna som vanligt, och så har vi tagit hem Monika till stallet, för hon ska åka på slakt i veckan. Kvar i hagen är åtta kultingar (två har vi sålt), och de är så otroligt gulliga. De är jättekeliga och fina fastän vi knappt har varit med dem eftersom det varit så lerigt och hemskt den här hösten. Till våren kommer vi att hänga mer med dem.

Idag fick de i alla fall en säck ull att bädda med i huset. De kastade sig över den, och sen sprang de allihop omkring med små ullmustascher ovanpå trynena.

Vi har också tappat honungen som ni ska få köpa när ni kommer hit och hälsar på.

Okej det här kanske inte är den slutgiltiga etiketten som vi kommer att ha på våra produkter när vi blir kända honungsproducenter, men jag gillar eklövet som Jonathan har ritat, och det blir kul att sätta något på burkarna i alla fall, det har vi inte haft förut.