Den här veckan har jag lämnat mitt sista reportage till en uppdragsgivare jag haft i 12 år. Det var också mitt sista inbokade journalistuppdrag. Säkert kommer jag att göra något mer journalistiskt i mitt liv, men inte inom överskådlig tid i alla fall. Jag har stängt ner fliken jag haft på bloggen med min yrkesprofil och CV.
Det kändes lite läskigt faktiskt. Man vill ju gärna definiera sig och höra till. Även om jag kände redan på universitetet att journalistiken inte var mitt kall och egentligen inte passade mig något vidare, så är det ju det enda jag är, om ni hajar. Min yrkesidentitet, min tillhörighet, det jag svarat när folk frågar vad jag gör (dvs, vem jag är).
Så nu då? Vem är jag nu?
Jag har så mycket jag vill göra. Starta ett mejeri (vi får se om det någonsin händer), en gårdsbutik, ett litet café (detta kommer nog hända i år, inshallah), bjuda in er till olika slags temadagar och happenings. Ta hand om vårt hus – fortsätta renovera fönstren och tapetsera och göra klart. Laga mat – baka bröd och förädla allt från djuren, trädgården och skogen. Ta hand om våra djur och deras ungar. Kläcka nya kycklingar i kläckaren. Laga stängsel och mocka och gödsla trädgårdslandet. Cykla på tur eller åka skidor med Bodil. Gå i skogen med Jonathan och planera vilka träd vi ska gallra ut och vilka vi vill behålla. Göra läxor med barnen, gå på utvecklingssamtal och till tandläkaren. Prata med barnen och vara med barnen och lära dem att laga mat. Åka till Stockholm och gå på teater med Morris och träffa mina vänner, och bjuda hem våra vänner till oss.
Om det inte var så att man visst måste tjäna pengar och spara till pensionen och sånt så, ja, det är inga problem att fylla tillvaron med meningsfulla sysslor om man säger så.
Och jag mår så bra nu. Jag har aldrig svarat bra mot stress och prestationskrav, nu känner jag mig lugn och nöjd och tillfreds med livet.
PS. Ska köpa en trisslott idag också.
Du har gått och blitt influencer?! Stort LYCKA TILL på ditt och ert fortsatta äventyr. Kan Underbara Clara och Malin Wollin så kan du!
Haha, ja varför inte 🙂
OBS att blogginlägget där du intervjuar Jonathan om att bygga pepparkakshus fortfarande är det roligaste!! Högklassig journalistik.
Haha tack! Ja det är ju undersökande jurnalistik at its best! Tycker alltid de blogginläggen där Jonathan är inblandad blir bäst. Kanske borde fokusera mer på det. Plus lära mig fota och blogga varje dag kanske?
Åh vad häftigt! Själv funderar jag på hur jag ens ska få till ett distansjobb. Just nu gillar jag ändå mitt jobb, men det kliar i mig så fort jag måste justera mitt liv efter en klocka, att jag måste lämna mitt hem och åka till mitt jobb. Jag vill vara hemma! Bor iofs i lgh men får odla på gräamattan. Vill odla, måla väggarna, hinna tvätta, baka bröd… tänker att jag kanske ändå ska börja skriva mer? Tror inte att jag är helt kass på att få ur mig bra texter.
Men vette fasen om jag vågar satsa allt på det, liksom.
Ja visst vill man vara hemma 🙂 En förutsättning för att jag ska kunna göra såhär är ju att vi är familjehem och har en deltidsinkost därifrån. Annars skulle det aldrig gå. Och förr eller senare måste jag börja tjäna pengar ändå… Men det är otroligt lyxigt att kunna stanna upp, tänka efter och ta ut en riktgning innan man dundrar vidare 🙂 PS. SKRIV, det är du ju bra på, kommer bli bra!!! Kan bli svårt att försörja sig på gräsmatteodlingen trots allt, haha.