Vi har inte riktigt vetat vad vi ska göra med Affe. Eftersom han är snäll mot tackor och lamm har han kunnat gå kvar med dem utan problem ett tag – men inte hur länge som helst, risken är att de börjar brunsta, blir betäckta och dräktiga igen! För två veckor sen eller så började han nosa damerna i röven och flaxa med överläppen som att han luktar i luften – vi tolkade det som ett sexuellt intresse. Gulp!
Så vad skulle vi göra? Det är svårt att sälja baggar såhär års, och det vore så himla synd att slakta honom för han är så fin, både till utseendet och temperamentet. Det är väldigt ovanligt med baggar som aldrig stångas utan bara vill gosa. Och han kan inte gå ensam i en hage, då blir han helt olycklig, får är ju flockdjur.
Entré Skräpet! Skräpet är en bagge från grannbyn som är liten och skräpig – samma ras som Affe men häften så stor. Han repade sig aldrig riktigt efter borrelian han fick som lamm. Han blir mobbad av de andra baggarna därhemma och blir aldrig framsläppt till maten. Så nu går han med Affe för att tjocka på sig inför höstens slakt!
Vi har stängslat en stor fin bagghage, dit även bagglammen får flytta i sommar vid avskiljningen. Jag gottar mig så åt all smarrig sly som (jag hoppas) de kommer äta upp! Och all mark vi inte behöver slå.
Vad härligt! Win-win i att ni kan ha kvar honom (han verkar ju kunna funka för ett år till?) och att ni får hjälp med röjningen. 🙂