De har det inte så kul i dessa dagar. När snön ligger lämnar de inte ens hönshuset, de sitter i princip dygnet runt på sittpinnarna i mörkret. Ingen värper längre, de bara käkar en massa mat och bajsar enorma mängder bajs. Nu när snön är borta går de gärna ut och de betar fortfarande på gräsmattan – men Jordbruksverket höjde skyddsnivån igår efter att fågelinfluensa påträffats på en dansk gård. Så nu får hönsen bara bara gå i hönsgården, som är en enda stor lerpöl.
Men igår gjorde vi i alla fall fint hos dem – städade ur allt bajs, la nytt strö på golvet och hö i redena (där de tydligen ändå hänger och bajsar även om ingen värper), och så fixade vi belysning i huset, styrd av en timer. Men jag vet inte om det gör nån skillnad, igår kväll när jag var ute och knäppte den här stämningsbilden satt de redan och slaggade fastän lampan var tänd.
Små sötnosarna! Pratade senast idag på lunchen om detta att ha egna höns. När jag hade det så tyckte jag det var så lång tid – halv året nästan ju! – som de satt där och, precis som du skriver, åt massor och bajsade än mer. Inga ägg i sikte. Bara skit. In på morgonen innan jobbet och mata och ta bort värsta äcklet, in igen efter jobbet och fylla på, städa, ge vatten. Puh! Tur att hönsskit är så flyktigt så doften försvinner ur kläderna direkt.
Men på sommaren är det härligt med höns….!
Ja, så är det verkligen! Ett slit på vintern – men så mysigt på våren med kycklingar och en massa ägg!