Vilket flyt vi har haft idag! Vi var ju långt ifrån säkra på att fåren skulle följa med mig hem, men det gjorde de! Jag började med att öppna till fårhagen och sätta mig en bit utanför med en hink med godsaker och en lövruska. Först ut var inte Sirpa och Ripa som vi trodde – de stod bakom stenröset och stångades (!), men Annika travade modigt ut till mig. De andra droppade in en efter en. Felicia var fegast och stod en stund och bräkte efter de andra, men sen kom hon också.
När alla gick lugnt och betade omkring mig ringde jag Jonathan, som ringde grannarna som skulle komma ut och hjälpa till att spärra av vägen så fåren inte blev skrämda av en bil just när de skulle över. Medan jag väntade på klartecken från Jonathan tog Annika ett eget initiativ och började leda flocken hemåt! Jag sprang ikapp och fortsatte locka dem på rätt väg. Det gick bra, alla följde med nästan ända fram till vägen. Där var gräset extra saftigt så de blev distraherade en stund.
Men till slut kom Sirpa och Ripa upp på vägen – de kände ju igen sig och var inte rädda – och de andra hakade på. Helt magiskt, jag trodde inte det var sant, alla bara travade efter mig in på gårdsplanen och Jonathan kunde stänga bakom oss!
Vi har ju verkligen kämpat och slitit för att få de här fåren tama (och lagt ner många timmar på misslyckade hämtningsförsök), så det var på tiden att vi fick lite flyt tycker jag.
Nu är de i en box i stallet i väntan på veterinaären som kommer och avmaskar imorgon, vi har avskiljt de två som ska gå till slakt i en egen box (de är allra fegast och vågar fortfarande inte komma fram, vi vill inte ta lamm på dem eftersom vi inte kommer kunna assistera vid lamningen). Och så har vi hämtat vår jättefina finullsbagge! Men mer om honom imorgon – han förtjänar ett eget inlägg.
Vad bra att det gick bra att få in dem! 😀
Spännande! Dina inlägg om fåren är alltid roliga, då man fått följa arbetet från början.