När vi skaffade fåren gjorde vi iordning ett litet stall åt dem, en lösdrift där de kunde gå in när de ville. Vi la hö på golvet, och fåren kissade och bajsade och trampade omkring där. När det blev geggigt fyllde vi på med mer hö – vi tog det som fåren ratade – och så byggdes bädden på. Efter ett tag startar en nedbrytningsprocess i djupströbädden som genererar värme, så det blir varmt och gött för fåren att ligga på. Den här djupströbädden i det första stallet har byggts på i fem år. Den har blivit en halvmeter djup eller mer kanske. Vissa partier är torrt hö, andra partier är hårt packad gucka. Nu ska skiten ut, eftersom vi ska bygga kostall här.
Jag har slitit med detta hela dagen och har kanske en tredjedel kvar. Mammas valp har hjälpt mig, hon tyckte det var väldigt kul och gott. Vi behövde båda duscha när vi var klara.
Helt slut i kroppen nu. Så skönt!
Du förklarar allt så bra för oss som inte kan det där med lantbruk. Jag lär mig så mycket av att läsa din blogg.
Så roligt med kalvar också! Det ser jag verkligen fram emot att få läsa om.
Hur går det med hönsen då? Skaffat nya eller hur var det?
Den där hunden skulle jag kunna äta upp! Guuud vilken sötnos. Vad är det för ras?
Man måste ju skryta med det lilla man själv lärt sig, haha! Jämfört med vad jag visste om livet på bondgården för sex år sen är jag ju ett fullfjädrat proffs idag – men jämfört med någon som verkligen vet är jag fortfarande en nybörjare. Men det är en skön känsla att lära sig och utvecklas!
Ja visst är lilla Mitzie söt! Hon är så näpen, motsatsen till Bodil som är mer av… ett monster. Det roliga är att det är Bodil som uppfostrar Mitzie och lär henne hur en hund ska vara. Hon kommer alltså bli lite kamphund på insidan, haha 🙂
Ett inlägg om hönsen kommer strax!