Djur-rasism

IMG_3334
Trunks och Håkan – inte rasrena men fina ändå.
En sak jag har funderat över en del sen jag började med höns och får är det här med raser, bevarande och rasrenhet. Att det kan vara så himla viktigt för vissa!

Folk som vill bevara gamla lantraser som är utrotningshotade sysslar med genbanker och avlar på garanterat rasrena individer, vad är grejen med det egentligen? Varför måste allt bevaras, varför får inte världen förändras och djur utvecklas i nya riktningar?

Just nu pågår till exempel en diskussion om gotlandsfår i en fårgrupp jag är med i på fejan. Det är en person som har fått ett gotlandslamm med lite grått i ansiktet – de ska visst vara helsvarta. Såhär går diskussionen:

I min värld så är det ett ”fel” och har lite svårt att acceptera att det är ok ändå i avel…  

Efter baggbytet har jag fått några med vita strån i huvet och jag muttrar över detta…

Tycker att rasen är ju såpass stor att man inte ska behöva använda djur med vitt….

… men varför, om det finns gener att använda som är korrekta utan anmärkning?

Jag kan för mitt liv inte förstå varför detta är viktigt? Vem har hittat på att det inte får finnas vitt på de svarta fåren? Och varför?

Det finns ju poänger med avel – att man till exempel avlar på vissa egenskaper. Men jag fattar inte hur man kan bli förbannad över att ett lamm föds med några vita strån på huvudet. Det är ju djur-rasism.

4 thoughts on “Djur-rasism

  1. Ja alltså, grejen med genbanker och rasrena individer är väl främst att skydda ett mer blandat och ofta mer ”rustikt” genmaterial som kan vara värdefullt i framtiden.. eller bara som en del av vår historia kanske. Jag anser det första skälet mycket viktigt. Hade inte dessa ”eldsjälar” funnits skulle lantraserna spätts ut och med högsta sannolikhet försvunnit under perioder när något annat var på modet. T ex var det ju nån kung som gjorde sitt bästa för att byta ut hela det svenska fårbeståndet mot merinofår. För att han ville ha fint kläde och sket i att bönderna behövde vadmal och lättfödda djur! Linderödsvinet som börjar komma i bruk igen hade inte funnits kvar. M m. Men i alla såna superengagerade grupper finns det ju alltid de som fokuserar på ganska irrelevanta detaljer och missar själva kärnan. Eftersom jag är lite alternativ plus har småbarn just nu har jag väldigt många exempel från alternativ-föräldervärlden, t ex de som tror att det viktiga med ”baby-led-weaning” är att barnen ska kladda ner sig maximalt när de äter men samtidigt ska bestämma att de ska sluta amma när de är ett halvår.
    Håller alla i gotlandsfårgruppen med fläckmotståndaren?

    1. Perfekt, hoppades på en kommentar från dig 🙂 Som sagt, jag fattar poängen med att avla för vissa önskvärda egenskaper – köttfår, pälsfår, vallhundar, vakthundar osv. Det jag inte förstår är den där hetsen kring att det inte får finnas mer vitt än en femkrona i pannan på en viss ras eller att svansens krökning måste vara i en viss grad. Det är fullständigt obegripigt för mig.

      1. Jag tror vi är rätt överens och att jag fått fram min poäng. Men fortsätter ÄNDÅ! bara för att vara säker, och skyll dig själv när du uppmuntrar mig 🙂

        Jag kan förstå motståndet mot petitesser i de fall det tyder på inblandning från en annan ”modern” ras, vilket ofta men inte alltid är fallet. Som man vill hålla ute ur rasen, kanske inte för att de är sämre utan för att de generna finns i så stor mängd att man inte vill att de ska ta plats från den mer ovanliga, ursprungliga genen, s a s. Alltså det kanske inte är just svansvinkeln man borde bry sig om egentligen men den är ett tydligt tecken på inblandning från långsvansfår (alltså jag vet inget om just det exemplet)

        Nåt att också fundera på är att lantraserna oftast är mer varierade och mindre specialiserade än de mer utpräglade linjeavlade som anses mest effektiva idag. Äldre raser har/hade sällan bara ett syfte. Det innebär dels att man skulle behöva ha större djurgrupper för att behålla alla varianter de egentligen rymmer. Även att eftersom man just för tillfället inte har så stort behov av deras egenskaper, typ mångsidigheten och lättföddheten och robustheten (som tyvärr gått förlorad hos en del lantraser) sker inget urval för dessa rasers egenskaper av sig självt, utan man måste sätta upp mer eller mindre relevanta rasstandarder. OBS delvis spekulation!

Lämna ett svar till Anna Nordström Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *