Vi lånar ut lite mark till ett SLU-projekt som jag har ganska vaga uppfattningar om – men det innefattar får och al och poppel i kombination. Ett bra tillfälle att prova på att ha får tänkte vi – behålla dem över sommaren och slakta i höst. Men sen tänkte vi att vafan, vi kan väl lika gärna behålla dem. Vi har ju ändå tänkt skaffa får så småningom.
Så nu måste vi läsa på och bestämma vilken ras vi ska ha. Vi vill ha snälla sociala får som har okomplicerade lamningar. Kanske finullsfår – de har riktigt fin ull som man kan göra garn av, det vore ju underbart! JÖSSES vilken hippie man har blivit alltså.
Bilderna är från förra sommaren när vi hälsade på grannens får – den här tackan är så social och gosig, hon bara kom fram och ställde sig med huvudet mot mitt ansikte och andades lugnt. Det var mysigt.
Låt ingen lura på er några roslagsfår bara! När jag var distriktare i era trakter var de väldigt överrepresenterade när det gällde komplicerade lamningar.. eländiga små stackare. (ok, inte helt vetenskapligt grundad rekommendation menmen)
Tack för varningen! Har hört andra säga att de inte är något vidare. Vi kör nog på några finullsfår och några suffolk. Gillar vi dem inte käkar vi upp dem direkt!
Finull kan va jobbiga pga mängden lamm som tackorna får. Minst 3 men upp till 5 st. Usch för flasklamm 🙁
Värmlandsfår får bara 2 och klarar sig oftast själva 🙂
Vi ska köpa från en som avlat på tackor som bara får två lamm – inga garantier förstås, men ändå… Fast kanske börjar vi med bara suffolk, vi får se.