Det går inte så bra för stackars Agneta, som vi fällde ett träd över i vintras, och som sen fick missfall. Vi tyckte att hon var på bättringsvägen – hon stapplade fortfarande lite men gick med flocken och betedde sig som vanligt. Vi kunde inte identifiera några skador på henne, så vi tänkte att hon hade knäckt ett revben eller så, det gör ju ont länge men läker av sig själv.
Men för några dagar sen blev hon plötsligt drastiskt sämre. Hon kunde inte stödja på höger framben utan hoppade omkring på tre ben helt plötsligt. Vi fattar ingenting! Vi har känt igenom hela benet noggrant och jämfört med det andra frambenet – ingen svullnad eller ömhet eller värme någonstans, inget verkar vara brutet. Vi har detaljgranskat klöven, inga skador eller någon vass tagg. Vi har klämt och tryckt på skuldran och ryggen, hittar ingenting och hon reagerar inte som att det gör ont på något särskilt ställe heller.
Så nu vet vi faktiskt inte vad vi ska göra mer. Pratade med en veterinär som tyckte att vi kunde ge smärtstillande och avvakta ett tag, men vad väntar vi på egentligen? Hon har fått smärtstillande under helgen och det verkar inte hjälpa alls. Även om hon inte visar några tecken på att hon har ont – hon ser ut som vanligt och äter som vanligt – så kan hon ju inte gå! Hon ligger mest på olika ställen, och vi får gå dit med hö till henne.
Så nu har vi bestämt oss för att skicka Agneta till de sälla jaktmarkerna (vilket inte låter som ett härligt ställe för får – de sälla betesmarkerna kanske?). Det känns hemskt, det var ju vi som orsakade hennes lidande från början, och det blev ingen kul sista tid i livet för Agneta. Samtidigt har vi gjort vad vi har kunnat, och det känns också som en lättnad att hon slipper må dåligt. Vi har lånat en bultpistol av grannen, ikväll kommer Jonathans arbetskompis och hjälper till vid slakten.
Och imorgon beräknas de första lammen komma. Livet och döden i fårhuset.
Edit: Nu är slakten avklarad, det gick lugnt och bra, och inga fel hittades på henne, inga frakturer, inga organ som var trasiga eller muskler som var avslitna. På nåt knäppt vis känns det skönt.
Jag tycker iaf att ni tagit de beslut som varit bäst i stunden vartefter läget förändrats, även detta! Det ska till riktigt avancerade undersökningar för förutsäga ett sådant hör förlopp… Lycka till med lamningen, jag är avis ?
Tack Anna! Och tusen tack för all hjälp och stöd! Välkommen att gosa med lammen 🙂