Igår kväll var Jonathan och Ines ute och tog upp den sista potatisen. På vägen in stängde Ines om hönsen och räknade dem – en saknades! Snövid duva satt inte på pinnen i hönshuset med de andra. Vi letade, men det enda spåret efter henne var några vita fjädrar på gräsmattan.
Det känns ju sannolikt att hon blivit tagen av en rovfågel, eftersom jag faktiskt mötte en igår morse. Men den såg så liten ut, jag kunde inte tänka mig att den kunde ta en bjässe som var dubbelt så stor som den. Eller? Jag borde nog inte släppt ut hönsen igår, men jag tycker synd om dem när de måste gå i den där tråkiga hönsgården.
Hela familjen tog förlusten med ro – Ines tyckte det var synd eftersom Snövit duva just höll på att bli tam (och Morris såg mest förvirrad ut – han hade nog inte noterat att vi hade en höna som hette Snövit duva). Men annars är både vi och barnen rätt osentimentala, har det visat sig. Sixten blev ledsen när Mumin skulle halshuggas, men kanske var det för att det var en överlagd handling från vår sida. Men annars har de ett ganska okomplicerat förhållande till döden – små djur dör, helt enkelt.
VÄNTA! Nu hittade vi henne, hon låg i redet i hörnet bakom kycklingarnas bur. Undra om hon har legat där hela tiden? Det var ju mörkt i hönshuset igår när vi letade, och vi kollade nog bara på sittpinnarna. Hurra! Dubbelhurra om hon dessutom besämt sig för att ruva på ägghögen som hönsen samlat på sig där nere i hörnet.
Åh, skönt ändå att hon dök upp! Man blir ju lite ledsen när det är en del av ens familj, fast det är djur och man vet att de lever en kort tid. En av alla våra katter var borta en längre tid och vi hade nog accepterat att vi inte skulle få se honom igen, när han plötsligt satt i köksfönstret som om inget hade hänt. Då stod glädjen högt i tak!
Ja det kändes fint – särskilt som hon bestämde sig för att börja ruva på ägghögen som hönorna samlat de senaste veckorna.
Va underbart att katten dök upp! Katter är roliga, så obrydda, ”jaha, är ni här”, ungefär – fatta hur en hund skulle bete sig efter att ha varit borta flera veckor! En av våra katter är borta sedan flera veckor tillbaka – men vi har inte gett upp hoppet…