Jag har aldrig sett en sötare kalv. Kolsvarta ögon, långa ögonfransar, munnen ner som en liten surpuppa. Äntligen har Mållan kalvat!
I går morse när jag var uppe och mockade sa grannen att Mållan hade haft värkar sedan sjutiden. Hela dagen var en lång väntan för oss och för Mållan. När det började snöa (!) mitt på dagen fick alla korna flytta över till vinterhagen där de kunde gå in i lösdriften. Men Linda och Melissa kunde inte låta Mållan vara ifred, vart hon gick följde de efter. Klev hon en meter fram gjorde de det också. Så irriterande beteende! Vet inte vad de handlade om, ifall de ville beskydda henne på något sätt eller bara retas…
I alla fall, Mållan fick flytta in och stå i box, och det var ju skönt för oss som kunde övervaka bättre. Grannen gick och tittade till varje timme.
Sent på kvällen ringde grannen mig och sa att inte mycket hände, vi skulle gå in och känna efter. Jag och Jonathan hoppade upp ur tv-soffan.
Jag stoppade in armen (!) och kände tydligt två klövar och en nos därinne – kalven låg helt rätt, bara att vänta. Vi satte oss i pannrummet och snicksnackade med grannarna, och då och då smygtittade vi på Mållan. Efter någon timme såg vi klövarna sticka ut! En kvart senare var lilla vännen född, han är så otroligt söt! Men, en tjurkalv alltså. Jag hade ju tänkt att vi skulle köpa Mållan och hennes kvigkalv och ha hos oss som hushållskor… Jaja, vi får hitta på en annan plan!
Mållan var i alla fall så glad över sin bebis, hon slickade honom noga och gjorde så gulliga ljud, liksom små tutanden, för att prata med honom. Han svarade inte så som lammen brukar göra utan låg bara där och fnyste och ruskade på sig.
Jonathan bar över kalven från kalvningsboxen till en ren box och Mållan följde efter. Han var väldigt tung och så har han enormt långa ben. Ska bli spännande att se honom få ordning på dem 🙂
Idag ska jag gå upp mitt på dagen och mjölka (!!!) Mållan lite och släppa ut henne i hagen en stund. Jag ska mata kalven med flaska medan hon är ute, och sen får hon komma in till honom ikväll igen.
Nu börjar livet som mjölkpiga! Jag hoppas att Mållan låter mig mjölka och att jag fattar hur man gör…
Men kommer hon inte bli förtvivlad över att bli skild från kalven på dagen? Jag fattar ju att ni kan massor om sådant här så det är inte menat som kritik utan bara en uppriktig fråga!
Bra fråga, för visst låter det lite hemskt. Men kor brukar gömma sin lilla kalv någonstans och sen gå och beta, för att gå tillbaka till gömstället ibland och ge di. Så det är ingen fara faktiskt, hon kommer glatt följa med ut på bete en stund och glatt följa med hem för att återförenas med kalven, som i sin tur mest ligger och sover. Men såhär ska vi bara göra precis i början när han är nyfödd, mest för att vi ska bonda ordentligt med honom. Jag kommer att ge honom ett mål urmjölkad mjölk på flaska för att han ska förstå att jag är hans vän. Om en vecka eller två får de gå tillsammans hela dygnet, både ute och inne 🙂
Hej och grattis!
Jag har följt din blogg en längre tid men aldrig skrivit någon kommentar förut.
Jag blir så glad varje gång du gjort ett nytt inlägg. Det är så roligt att få följa din familj och ”bondelivet”. Hoppas allt flyter på bra med kalven nu.
TACK vad glad jag blir 🙂 Kommentera mera! Det blir mycket roligare att blogga då.
Oh! Äntligen en kalv! Men ja, extra roligt om ni hade fått en hushållsko ju! Men ändå! Såååå sööööt! Och ja, precis som Marlene vill jag också säga igen att jag blir så glad över varenda inlägg!!!
TACK 🙂 🙂 🙂