Melissa var grannens kviga som jag tog hand om tillsammans med Mållan och Linda. Hon var knasig och hispig och gick absolut inte att binda upp – och därmed inte att hantera. Vi tänkte att hon kanske skulle lugna sig när hon fick en kalv, men när hon fick missfall kände vi att hon inte var något att satsa på ändå.
Hon fick följa med Mållan hem till oss som sällskap ett tag, men igår kom slaktaren.
Vi släppte ut Melissa på gårdsplanen, och hon hann precis få syn på den framställda krosshinken och – föreställer jag mig – tänka: ”ooh, kornkross”, så var det slut.
Slaktaren tog med sig hennes kropp, och kvar i gruset låg en blodpöl. Det kändes hemskt och ganska sorgligt faktiskt. Hon var väldigt söt och gullig trots allt Melissa. Men knäpp.
Åh va tråkigt ☹️ Jag beklagar. Hoppas ni får tillskott snart.
Alltid sorgligt att slakta, men ändå trevligt att hon fick avsluta sitt liv med mulen ovanför en kornhink och slippa stress och ny miljö som det blir när man skickar till slakteriet.