När vi började prata om att flytta från vår lägenhet i Kärrtorp så drömde jag om ett radhus i Bagis. Jonathan pratade om en gård, men jag tyckte han var knäpp. Sen började vi kika på riktiga hus, och för att vi över huvud taget skulle ha råd så behövde de ju ligga en bit ifrån stan. Plötsligt började vi ändå kolla på gårdar (Jonathan har Underbara Clara att tacka för att han fick som han ville) och så var vi hux flux norr om Norrtälje på Hemnetkartan. Och ju mer jag tänkte på det desto trevligare verkade det att bo på landet. Jag föreställde mig att livet skulle vara enklare på nåt sätt. Och jag har alltid tyckt om att vara hemma och fixa. Jag skulle såklart fortsätta frilansa, fast från arbetsrummet på min gård.
Så hamnade vi här! Jag hade lite ångest först för att det var så himla långt från Stockholm, och Jonathan började genast prata om höns och får och allt möjligt, men jag tyckte han gick för långt. Ja okej, höns då. Men nu börjar jag tänka att det kanske är rättså trevligt med får? Man får gott kött och fin ull och så kan man sälja lite kött också kanske. Och så är de ju söta. Men inte grisar, de luktar väl illa?
Ju mer jag tänker på det, desto mer sugen blir jag på att vara självförsörjande på grönsaker och kött och saft och sylt och sånt (ett himla tjat), och så driva någon slags business här på gården tillsammans med Jonathan och försörja oss på det.
Då kommer min hjärna få vara ifred från allt brus, och då kan jag skriva en roman!
PS. Tack för pengarna CSN. Och tack Stockholms Universitet för idéhistoria, svenska och en fil kand i journalistik! Det var kul och intressant alltihop. Ajöss!
Haha, tänk att jag går i samma tankar (säkert inte bara jag heller). Men mina planer ligger längre in i framtiden. Tänker liten gård med någon verksamhet (kanske besökare – kom och klappa mina lamm, typ) på deltid, och skriva roman på deltid! Hehe… blir nog bra, en vacker dag!