Idag har vi varit på loppis i ett missionshus…
Och så har vi fikat hos Jonathans föräldrar. 
Och jag har fantiserat om att vara helt utan barn och djur som kräver uppmärksamhet. tänk om jag bara kunde få två veckor helt för mig själv, tänk vad jag skulle hinna med! En återkommande fantasi hos mig är att liksom få en chans att starta om livet – alltså inte börja om, utan bara pausa allt och komma ikapp/få ordning.
På något sätt tror jag också att jag ska hinna läsa DN på morgnarna och börja motionera bara jag får röja upp ordentligt i huset och klippa gräset och rensa trädgårdslanden först. Patetiskt nog är det vad jag helst vill ägna min semster åt; städa hela huset inklusive putsa fönster och rensa garderober. Sen kan jag slappna av, inbillar jag mig. Och bli en bättre människa på alla sätt och vis. En sån som inte kollar facebook i telefonen i sängen på kvällen utan läser en bok.
Men det är alltid ett barn som behöver snytas eller tröstas eller kammas eller skjutsas eller serveras mat. Alltid en tvätthög att sortera, en hund som behöver promeneras, ett får som hotar med att dö.
Suck. Kan inte alla bara dra?
Känner igen det där så väl… men har kommit på att det blir ändå ALDRIG klart.. hur mycket man än håller på. Så det är lika bra att softa lite och försöka ha det bra även om det inte är perfekt runtomkring.. men det är svårt. Hoppas du får lite semesterfeeling 🙂