Igår tog vi ner Mållan och lille Hoppe till oss. De ska få gå i fårens vinterhage och det nya lilla kostallet som vi har byggt. Tanken är att jag ska börja mjölka igen om någon månad – om det går. Mållan och Hoppe är ju vår grannes, så de är bara här tillfälligt, men om några veckor kommer våra egna två kvigkalvar, hurra! Och då får Hoppe äntligen några att leka med.
De är så himla fina de där två. När vi släppte dem i hagen rusade Mållan omkring för att hon var uppskrämd och vilsen. Hoppe rusade omkring för att han hade lust att rusa omkring. Otroligt gulligt att se! De lugnade sig efter en stund och började nosa runt, beta och bete sig helt som vanligt. Hoppe har legat på olika platser och vilat, och Mållan har tittat till honom och slickat honom lite ibland.
Hoppe är verkligen en gullig liten typ.
Här skakar han på sig. Allt han gör är gulligt.
De hittade stallet också och verkar gilla att vara där. Därinne finns vatten, mineraler och saltsten. Hoppe som smakar på allt hittade mycket spännande på marken därinne – mest sågspån och grus hoppas jag. Dörren byggde vi idag men har inte hunnit måla och sätta upp, det ska jag göra imorgon.
På kvällen stängslade vi runt vår brunn som ligger i hagen (ja, riktigt bra placering va!) för att korna inte ska klampa omkring på brunnslocket eller bajsa precis där. Bertil åt en sork och kom sen och la sig i mitt knä.
Maken till gosig katt har jag aldrig träffat – förutom hans bror Nisse (RIP). Bertil är alltid med när man är ute och bygger på kvällen. Det är gulligt att han gillar oss och vill hänga med oss, samtidigt som han kan vara borta veckor i sträck.
Gilla knappen på din blogg!