Jomen alltså det här med självförsörjning. Jag fattar ju att det inte går på ett år – särskilt inte när man har så mycket annat att fixa med hela tiden (typ förvärvsarbete och annat världsligt). Men det har verkligen inte blivit några lager fyllda efter den här odlingssäsongen.
Vi odlade en del och åt upp allt bums helt enkelt. Jag kokade saft – vi drack upp den. Gjorde lite marmelad – vi åt upp den. Nu har vi lite potatis kvar i kylen, det är väl allt. Och en burk tomatchutney som jag gjorde igår på de sista gröna tomaterna (tänkte fota den, men den ser ut som en spya i en burk så jag avstod. Ni får föreställa er.)
MEN! Trots den usla äppelskörden – vi är i alla fall självförsörjande på äppelmos!
Tack Maria för att du fick mig att inse det.
Jag har haft supermycket prestationsångest över det här med självförsörjning. Det kändes som att folk bara slängde ihop en varmbänk på lunchrasten liksom. Vi jobbar heltid och har småbarn. Jag för en ständig kamp mot tiden och har verkligen undrat hur alla andra hinner. Det är otroligt skönt att inte vara ensam i denna känsla, och få lite perspektiv på saker och ting. Vi har problem med maskar som smaskade i sig precis alla våra potatisar. Så våra förråd är mest fyllda av basvaror från Coop och vin från systembolaget. .
Ja, hur hinner folk??? Vad hemskt med maskarna! Tur att ni har vin.
Varsågod. Det var så lite så : )