Kategorier
Får Katastrofer av mindre eller större omfattning Kor

Alltid något

Nu när jag har slutat mjölka (mjölken räcker bara till kalvarna) så är mina morgnar så mycket lugnare. I teorin.

Grejen med att ha en massa djur är att man aldrig riktigt kan planera sin tillvaro. Någon blir sjuk, föder barn, rymmer eller hittar på nåt som måste adresseras omedelbart.

Imorse kände jag på riktigt ett litet pirr (jaja man är en simpel människa, men ändå lättgladd, det är ju bra!) över att slippa gå ut och mjölka utan istället få äta frukost och läsa tidningen för mig själv när de andra åkt.

Men Ines ringde precis när de gått och sa att Frida stod på gårdsplan. När jag kom ut var även Lena på väg i full kareta. I hela välkomstbetet stod kor och får och betade (och gnagde på plasten på höbalarna vi ställt där). Någon hade forcerat grinden mellan hagarna. Så jag fick en rejäl språngmarsch i pyjamas och foppatofflor istället för en lugn frukost.

Jaja, alla gick med på att gå hem till sommarhagen, och nu ska jag sätta igång och jobba med en frilansgrej jag håller på med.

Bilden har inte med texten att göra, men jag tog den för att de där stora betorna får mig att tänka på en barnbok – vilken?