Lilla My var vårt hispigaste får. Hon blev rättså tam med tiden – eller så tam att hon inte la benen på ryggen när hon såg en i alla fall. Men i alla situationer när fåren behövde hanteras (klippning, itutning av avmaskningsmedel) var hon ett nervvrak, hon störtade hit och dit och försökte komma undan, och skapade stor oro bland de andra i flocken – de är ju flockdjur, springer en så springer alla för säkerhets skull. Så till slut orkade vi inte med henne, och hon hamnade här:
I den här ljuvliga måltiden där allt (utom hummusen) kommer från gården; kött, betor, potatis, grönkål, zucchini, örter… mmm…
Fårköttet var milt i smaken – trodde att det skulle smaka mer än lammkött, men det var snarare mer neutralt. De som käkat tacka säger att det är mört och saftigt, mycket bättre än lamm. Men vi gjorde färs av hela Lilla My ändå eftersom det är det vi använder mest. Nu har vi 14 kilo i frysen! Sån lycka.
Det blir ingen försäljning i år, men i alla fall tillräckligt till oss själva!
Honungen är mycket mörkare i år än förra året. Jag kan inte riktigt avgöra någon smakskillnad – men såklart är den helt ljuvligt god!
