Äntligen har vi öppnat vår lilla gårdsbutik! Det blir självbetjäning så den är öppen jämt. Här säljer vi nymjölkad fjällkomjölk från Frida och Flora, kött (just nu linderödsgris, senare även lamm och nöt), honung (burk och kaka) och våra ljuvliga fårskinn! Kanhända att det finns grönsaker, blommor och ägg framöver när vi har överflöd att sälja.
Jag kände mig väldigt pirrig när vi satte ut skyltarna i morse, haha, men hittills har ingen kommit och handlat utom våra kompisar som jag visste skulle komma.
Hoppas det kommer nån, jag har tänkt att jag också ska öppna ett litet fik, så det vore bra med lite gäster. VÄLKOMNA alltså! Självklat får man säga hej och följa med och hälsa på djuren när man är här!
I måndags morse var det dags för Sus att föda sina kattungar. Hon visade tydligt att det var på G och att hon ville gå in till Dus och hennes ungar (som bor i ett eget rum bakom lås och bom så att Stina inte ska komma åt dem). Vi släppte in henne och lät henne vara.
Hon fick fyra fina ungar – som sen började försvinna mystiskt en efter en! Först trodde vi att hon flyttat på dem – burit ut dem en i sänder nedför kattrappan genom fönstret – men när alla var borta låg Sus nöjd kvar och gav di åt Dus’ ungar. Då trodde vi att hon helt enkelt gjort sig av med sina ungar och hellre var medmamma till de stora ungarna.
Men! Så såg vi henne slinka in mellan två stenar i husgrunden under Jonas hus! Vi smög omkring och lyssnade och hörde små pipanden under golvet i köket.
Bara att börja bryta upp golvet och börja leta. Jonathan filmade med sin mobil därnere, och på filmen kunde man se några små korvar längst in längst ner som kunde vara kattungarna.
Vi gick och hämtade cirkelsågen och oroade oss för att kattungarna skulle bli livrädda när vi började såga.
När vi kom tillbaka tittade Jonathan av en slump in under golvet åt ett annat håll och såg Sus där med alla ungarna! Hon hade flyttat upp dem efter att vi börjat rota. Sån tur!
Så vi fiskade upp dem och bar in dem och Sus till katternas rum i huset.
Nu låter vi dem vara ifred i några dagar så att Sus inte blir orolig. Katttrappan är avstängd och kattmammorna får komma och gå genom dörren där de kan kontrolleras av en människa så att de inte smugglar ut några ungar.
Annars är det väldigt gulligt hur de direkt bildade storfamilj, när jag kikade in för att fylla på mat och vatten låg en av de små och sov, omhållen av en av de stora ungarna.
Är du sugen på en kattunge för resten? Hör av dig! Bara tre är tingade än så länge! Dus’ ungar är flyttklara den 19 augusti, Sus’ ungar den 19 september.
Nu är det juli och alla fåglarna har tystnat utom kajorna. Förstaskörden är avklarad sen länge, djuren är på sommarbete. Det är hett som i Gehenna, men ibland regnar det och åskar.
Dus’ kattungar fyller fem veckor och Sus’ ungar fyller fem dagar. (Imorgon får ni hela historien om deras dramatiska försvinnande och uppdykande!)
Vi kämpar på med havsbad, grillningar och ogräsrensning. Vi flyttar djuren mellan hagarna, och imorgon åker Pia och Peggy på slakt.
Jag blir så pirrigt lycklig av att skörda och bära in i huset; jordgubbar, blommor, mangold. Snart är vi i den tiden då man tittar i trädgårdslandet för att planera dagens middag. Jag vet att det låter fånigt men… ja, man blir ju för fasiken salig helt enkelt. Tacksam, tillfreds, tryggad.
Nu ska jag plocka iordning i huset och starta en tvättmaskin, vända mina ostar och kanske klippa gräset om jag hinner innan Jonathan har sågat färdigt. Sen ska vi försöka få in Pia och Peggy i stallet så de blir lättlastade imorgon när de ska resa till de sälla jaktmarkerna (bökmarkerna?).
Och som sagt, glöm ej att kika in imorgon och läsa historien om Sus och hennes kattungar – förlossning, försvinnande, framfiskande.
