Kategori: Får

Kategorier
Får Katastrofer av mindre eller större omfattning Kor

Alltid något

Nu när jag har slutat mjölka (mjölken räcker bara till kalvarna) så är mina morgnar så mycket lugnare. I teorin.

Grejen med att ha en massa djur är att man aldrig riktigt kan planera sin tillvaro. Någon blir sjuk, föder barn, rymmer eller hittar på nåt som måste adresseras omedelbart.

Imorse kände jag på riktigt ett litet pirr (jaja man är en simpel människa, men ändå lättgladd, det är ju bra!) över att slippa gå ut och mjölka utan istället få äta frukost och läsa tidningen för mig själv när de andra åkt.

Men Ines ringde precis när de gått och sa att Frida stod på gårdsplan. När jag kom ut var även Lena på väg i full kareta. I hela välkomstbetet stod kor och får och betade (och gnagde på plasten på höbalarna vi ställt där). Någon hade forcerat grinden mellan hagarna. Så jag fick en rejäl språngmarsch i pyjamas och foppatofflor istället för en lugn frukost.

Jaja, alla gick med på att gå hem till sommarhagen, och nu ska jag sätta igång och jobba med en frilansgrej jag håller på med.

Bilden har inte med texten att göra, men jag tog den för att de där stora betorna får mig att tänka på en barnbok – vilken?

Kategorier
Får Kor Livet Slit och släp

Ett kontorsjobb tack

Just nu är det för mycket. I onsdags var Jonathan borta hela dagen, och jag rattade tre komplicerade lamningar parallellt helt själv (tills Ines kom hem och assisterade) och försökte hålla igång tre flasklamm, samtidigt som jag ju behövde göra alla dagliga sysslorna – utan överdrift jobbade jag oavbrutet från sex på morgonen till nio på kvällen.

Indränkt i blod, slem och fostervatten hela dagen, ingen idé att byta kläder. På kvällen hade vi en lamning till, en värksvag tacka vars lamm jag fick dra ut. När det var klart och jag gick därifrån insåg jag att jag inte ens kollat om det var tackor eller baggar som fötts. Så trött på allt.

Den dagen önskade jag mig ett kontorsjobb. Jag fantiserade om att sitta vid en dator, luncha med kollegor, åka tunnelbna, ta en aw, ta en dusch, titta på tv.

Men sen fick jag sova en hel natt, och solen sken och lille Frans fick komma ut och leka.

Och jag och Ines mjölkade och Flora är så snäll och står blickstilla (även om hon har väldigt mycket mindre mjölk än vad Mållan hade – hon är ju fjällnära medan Mållan var fjällko).

Och då frågade Ines om jag fortfarande ville byta liv, och då kände jag att jag inte ville det längre.

Sen dess har det fötts ytterligare nio lamm (totalt 34 hittills), nu har vi bara tre tackor kvar som ska lamma. Sen ska Frida kalva och sen väntar vi bara på att kunna släppa ut alla på sommarbete, sen är vi över puckeln för den här gången, phu!

Till nästa år vill jag ha färre lammande tackor, inga grisar, senare kalvning och inga inbokade besök under hela den här perioden.

Kategorier
Får Hund Livet

Lamning och annat

Vad sysslar de här hundarna med? Scrollar på datorn och blockerar skärmen som två katter… Jag skulle bara titta in och berätta att lamningen har börjat. Filiokus fick tre stora fina lamm, två baggar och en tacka, för några dagar sen. Perfekt start! Men vi får se – förra året hade vi massor av fellägen…

(Ursäkta för usel bild, men det är inte direkt fotoljus i fårstallet. Hoppas på fina bilder på lamm som leker i vårsolen sen! )
Vi har ju tänkt göra en flasklammsgrupp av alla trillingar i år. Men Filijokus’ trillingar föddes så långt före de andra, så de får gå kvar med mamma. Man måste ju ha ett gäng lamm att starta med så de inte blir ensamma, och det känns taskigt att ta någon från mamman när det gått en vecka och anknytningen blivit stark. Kanske kan vi stödmata en av dessa tre med flaska…

Idag snöar det, men det är rätt skönt med en dag inomhus, jag eldar i kakelugnen, dricker kaffe, svarar på mejl och tvättar. På topplistan över rofyllda trygga ljud: tvättmaskins surrande, brasas sprakande.
Senare ska jag förså lite grejer tänkte jag. Hittills har jag bara sått kronärtskocka. Precis som varje vår tror jag att just den här odlingssäsongen kommer bli perfekt, inget ogräs, raka rader, stor skörd, konservering och förädling, mat hela vintern… Älskar tiden innan man hunnit sjabbla bort något och bara kan fantisera om hur bra allt ska bli!

Det har tagit lång tid att skriva detta eftersom jag hela tiden behövt freda mig från hundarna som lekt slagsmål ovanpå mig. Men nu är de klara med leken och ligger och tar igen sig som två korvar, kolla vad gulligt ändå!

Kategorier
Får Livet

Från det ena till det andra

Så här är vårt liv: man vaknar och tror att man ska göra en sak, men något händer så man måste göra något helt annat. Vi skulle laga ladutaket (igen!!!!) idag, men det regnade lite och dessutom hade Morris, som skulle hjälpa till, inte lyckats ta sig hem från stan. Tackorna hade slut på bete och rymde in i Jonathans poppelodling, så vi fixade det gamla stängslet (fåren gick där för några år sen) och låter dem beta lite till innan det blir flytt till vinterhagen och höutfodring.

Hur som helst! Jag undrar vad ni vill att jag ska göra youtubefilmer om! Vad är ni sugna på att se?

Kategorier
Får Grisar Kor

Lättnaden

PHU! Nu har jag slagit andraskörden äntligen, typ en månad senare än jag önskat. Först gjorde torkan att återväxten inte kom igång efter förstaskörden, sen började det regna… Men nu ligger skörden och torkar lite innan en kille kommer imorgon och pressar och plastar. Otroligt skön känsla att ha vinterfodret fixat! Och jag är faen stolt över att jag fixade det; mecka med traktorn, köra traktorn, manövrera den stora svinläskiga slåtterkrossen. Jag har ju aldrig någonsin meckat eller handskats med maskiner förr.

En annan stor lättnad var att alla djur återfanns på rätt ställen i morse när jag och Bodil och katten Dus gick på inspektionsrunda. Den här sommaren har alla rymt i omgångar:

Griskultingarna gick ut och härjade i sommarhagen (och på lite andra platser ehe) varje dag under en period, torkan gjorde jordningen av elen så dålig att de knappt kände nåt när de hoppade ut mellan trådarna. Vi gjorde allt vi kunde; satte fler trådar, bytte till ett kraftigare aggregat, men inget hjälpte. Till slut blev de så stora att de inte kunde komma ut lika lätt, och regnet gjorde elen bättre, då slutade de rymma, bara sådär.

Vår tjur Hoppe rymde från grannens hage där han gick, han hoppade över fårnät och eltrådar och sprang en kilometer till en kohage med brunstande kvigor! Vi hämtade hem honom med hjälp av favoritkossan Linda – vi ledde dit henne helt enkelt, och då följde han med oss hem till vår bagghage. Sen bröt han sig igenom ett staket, simmade/vadade över ett krondike och gick in genom grannens staket för att träffa en brunstande ko… Vi ledde hem honom igen, och nu går han i sommarhagen med Frida och Flora och Linda och verkar äntligen nöjd. Alla kor i byn är ju redan betäckta så nu kan han koppla av, hehe.

Lammen rymde flera gånger från bagghagen till grannens hästhage, och två lamm hittades efter flera dagar på rymmen på en annan grannes åker. Vi flyttade lammen till sommarhagen, satte fler trådar och förbättrade elen, men de fortsatte att rymma. Igår identifierade vi initiativtagarna och stallade in dem. Och idag har ingen rymt! PEPPAR PEPPAR!

Och förlåt för den här sommaren, alla grannar!

Idag känner jag mig som Dus i filtkorgen, men jag har inte tid att slappa. Jag ska städa och baka och göra fil och yoghurt, plocka svamp och äpplen och klippa en film om kalvningen och mjölkningen. HEJDÅ!

Kategorier
Får Grisar Kor Livet

Just nu på gården

Nu är alla djuren ute på sommarbete och det mesta är klart i trädgårdslandet. Borde vara en lugn period på gården – det är liksom alltid det på pappret, i förväg när man planerar. Men i verkligheten fylls ju dagarna och man hinner aldrig allt man vill. Vi kollar på mobilbilderna från senaste tiden, här är lite av det vi gör:

Många bilder föreställer detaljer på våra maskiner. Jag håller på och försöker förbereda för höskörden – byter ut slitdelar, byter växellådsolja och smörjer upp grejerna. Eftersom jag inte vet vad något är eller hur det funkar så googlar jag hela tiden och frågar grannar och folk i facebookgrupper. Därav alla bilder. Börjar känna mig nervös inför det hela, jag kan ju knappt köra traktor!

Morgon och kväll går vi upp till fåren i sommarhagen med lammnäring för att stödmata trillingar (Ullis fyrlingar är helt ointresserade av flaskan tyvärr). En av de som är hungrigast är Veras minsting, som är pytteliten precis som Vera, men verkar sakna botten helt! Hon klunkar så skummet yr! Dagens mysigaste stund är att sitta här på morgonen en stund i fågelkvittret.

Vilken idyll det här är! En dålig bild, men det jag ville visa är hur fint det är med lantbruksdjur i landskapet. Fåren vilar i förgrunden, korna går och betar och så grannens hästar längst bort. Så vackert!

Grisarna äter mycket nu när de ger di, och kultingarna har också börjat äta rätt mycket. Vi har utökat antalet måltider till tre, och serverar frukt och grönt, bröd och uppblötta foderärtor.

Och apropå korna, nu är det snart dags för Mållan att kalva! Hon har fyllt i juvret fint, och hennes beräknade kalvningsdatum är den 9 juni, bara en vecka bort! Hon har gått flera dagar över tiden de två tidigare gångerna, men min känsla är att hon kommer vara mer punktlig i år. Så spännande! Längtar efter kalven och mjölken. Vi har byggt ett fint kostall med en mjölkningsplats, får visa det en annan gång.

Nu ska jag ut och vattna lite, titta till bina och kanske hinna rensa lite i trädgårdslandet. Åka och handla, cykla och bada med hunden och barnen osv osv osv.

Ska försöka hinna göra en film om griskultingarna innan helgen också!

Kategorier
Får Kor Livet Lycka

En vårmorgon i sommarhagen

I morse vaknade jag med huvudvärk och trodde först att det fortfarande var kväll och att jag hade en hel natts sömn framför mig. Sur och risig. Men jag gick ut till djuren och allt kändes så mycket bättre! Gav grisarna mat och kollade på juvren – jättestora! När som helst kommer kultingarna.

Uppe i sommarhagen var det så skönt. Solen värmde lite, fåglarna var igång, en lätt bris, alla gick och betade eller låg och slappade. Väldigt fint.

Felicia och hennes små. De har båda repat sig fint efter den skumma ögoninfektionen de fick. Så skönt att hela lamningen är avklarad och att alla mår bra.

Ungtackorna kom och tiggde gos. Nu älskar jag dem igen, var så otroligt trött på dem under lamningen för att de alltid var ivägen, klättrade på en och vrålade efter kraftfoder. Tänkte slakta dem alla. Men nu är de bara gulliga igen, tur för dem!

Vi erbjuder fyrlingarna en flaska varje dag, och idag var Kol hungrig. Hon drog i sig alltihop, medan Frida kom och intresserade sig.

Svårt att veta om hon egentligen var nyfiken på Kol eller flaskan, men hon slickade båda i alla fall, och mig också. Jag blir så glad när Frida är såhär närgången. Hon är mycket mer reserverad än Flora, även om hon också är tam så är hon en hispigare sort. Men hon är trygg med mig, och det är det viktigaste.

Det var så fint att Kol inte var det minsta rädd fast hon blev intensivt slickad av en jättekossas sträva tunga. Även mamma Ullis verkade helt cool med det. De är vänner helt enkelt, korna och fåren.

Efter den här morgonstunden i hagen (och efter att iprenen kickat in) blev min dag så mycket bättre! Nu när jag tittar ut ser jag att det snöar igen. Men ändå! Morgonen var en liten sniff på vad som ligger framför oss! Ska försöka vara i sommarhagen en stund varje morgon utan stress, det är så… ja, vad ska man använda för klyscha, rogivande, tillfredsställande, ja såna saker. Man mår bra! Hurra!

Kategorier
Får

Äntligen är lamningen klar

Vilket lamningsår det blev! Det började så lugnt och bra, lätta lamningar och alla mådde bra. Sen fick Felicias lamm en ögoninfektion och behövde gå tillbaka till lamningsboxen och få pencillin, Ylva slutade äta, och så började lamningarna med fellägen, som inte kom igång ordentligt, lamningarna med kvarbliven efterbörd, stora lamm som fastnade på vägen ut…

Av årets 13 lamningar var det fellägen, alltså att lammen låg fel så de inte kunde komma ut, i sju fall! Några var lätta, till exempel ett bakslaget framben. Andra var jättebesvärliga att lösa. Mer än en gång stod jag med armen inkörd i en tackas livmoder och undrade vad fan jag kände. Det gäller att hitta ett huvud och frambenen som hör ihop med det (inte ett annat lamms ben, det går ju inte), och så dra ut lammet. Till slut har det löst sig och jag har fixat det – det känns som en slump varje gång det går, men så kan det ju inte vara. Jag har helt enkelt lärt mig en del, och i år har jag lärt mig massor!

Allt har slutat väl ändå, tackor och lamm mår bra. Ett lamm var dödfött, men den hade dött ganska långt tidigare i magen, så det var inget någon kunde ha gjort något åt. Felicias lamm blev friska från ögoninfektionen och Ylva började äta igen och nu är alla utsläppta på sommarbete! Vilken lättnad!

Vi fick totalt 35 lamm i år, 12 baggar och 23 tackor. Annika fick ett lamm och Ullis fick fyra, de flesta andra fick tre.

I morse när jag gick djurrundan var det bara att mata grisarna, släppa ut hönsen och titta till korna och fåren i sommarhagen. Gjort på en kvart! Nu börjar nästa fas i livet på gården. Odlingarna, trädgården och griskultingarna som föds snart!

Idag är det regn och rusk ute, jag eldar i kaminen och ska göra undan lite administration och fixa det sista i köket. Snart ska jag visa er slutresultatet, det blev så otroligt bra!

Kategorier
Får

Varför har man djur

(Obs, djuren på bilden är friska och glada!)

Det är inte kul att ha djur när de blir sjuka. Så himla jobbigt att vara den det hänger på, att ha ansvaret för att djuren inte lider, för att de blir friska eller för att de slaktas – och den som bestämmer när det är dags. (Egentligen ska man som djurägare också känna till hur man nödslaktar, om det går riktigt illa. Det hoppas jag att jag aldrig behöver göra!)

Lamningen har rullat på bra, Ingela hade ett besvärligt felläge – en unge som hade huvudet bakslaget, det tog tid innan jag fattade vad som var vad – men jag löste det. Hittills har vi fått 18 lamm, och jag tror att det är fem tackor kvar som ska lamma. Allt har gått bra.

Men Ylva den knäppisen slutade äta och stod på olika platser och såg ut att må tjyvtjockt. Något var fel. Hon ser inte dräktig ut alls, vi undrade för ett tag sen om hon kanske hade kastat, alltså fått missfall. Hon hade ingen feber och verkade inte ha ont, men får måste äta för att hålla magen (magarna) igång, annars stannar våmmen och då blir det jobbigt. Vi har gett henne diverse huskurer (jäst, bikarbonat) och trugat med goda grejer (äpple gick ner). Hon stod och petade i höet och låtsades att hon åt när vi tittade på henne, men sakta med säkert började hon äta på riktigt. Idag verkar hon till slut bättre så vi släppte ut henne och nu går hon och betar. Hurra!

Men Felicias lamm är det inget vidare med. Jag såg för några dagar sen hur tacklammet stod och kutade och såg ut att ha ont. Och ja tacka fan för det, hennes ögon var superinflammerade, röda, svullna och variga. Även hennes brorsa såg lite emlig ut. Vi boxade in dem med mamma, rengjorde med koksaltlösning och gav smärtlindring. Nu väntar vi på leverans av pencillin att droppa i ögonen.

Så förhoppningsvis slutar allt bra, men huu alltså, den där stunden då man inte vet vad som är fel, vilken behandling som är bäst, hur mycket de egentligen lider… Då önskar jag att jag jobbade på ett kontor med ansvar för en dator, inte någons liv liksom.

Kategorier
Får Livet Lycka

Hurra för denna morgon

Det har varit segt med lamningen ett tag, men i morse när jag gick ner vid sju stor en liten dyblöt vinglig nyföding där! Sexan (jag tor hon heter Elise?) slickade lammet duktigt och fick sen två till. Alla fina och pigga. Vi satt och övervakade en stund, sen stängde vi in dem i lamningsboxen när vi var säkra på att alla fått dia. Det är häftigt att vara med på lamningen, coolt att se lammen födas och nervöst ibland. Men känslan efteråt är bara lycka och lättnad! Jag tog ut korna, matade grisarna och gick in och åt frukost och läste tidningen.

I vårt vackra kök som nästan är färdigt! Lite lister och några tapetvåder, några hyllor och lite lampor saknas, sen ska jag visa allt! Okej lite mer tjuvkik:

Det jag ville säga var i alla fall att jag kände mig så lycklig och tacksam över vårt liv och allt vi byggt upp här! Vi visste ingenting när vi flyttade hit och vi lär oss fortfarande, men en del grejer rullar liksom på nu. Vi har en fin fårflock, några höns, glada grisar, tre kossor, alla mår bra.

Sen såg jag att man nu börjar vaccinera folk födda -51 i Stockholm och det känns så hoppfullt äntligen, tre av mina föräldrar kommer snart få sprutan och snart vänder det! För oss, för alla.

Hurra för allt hittills denna dag!