Nu har vi ett liv på vårt samvete. Och fler lär det bli! I natt gick en dum liten mus i fällan. Nu ligger hen i frysen för att vår vän Jenny på SMI ska…eh… undersöka den i forskningssyfte.
Önskar att det fanns något sätt att skrämma bort dem – det känns som ett sisyfosarbete att döda dem – vi kan ju inte ha ihjäl dem alla, det kommer alltid att komma en mus till efter att vi har dödat en.
Bilden visar två tomma musfällor, ett äpple inrullat i tidningspapper samt lite tidningsfnul från en tidigare musattack.
Nu har de flyttat in – mösen. De käkar på äpplena som vi har i smatten under trappen, det ser faktiskt ganska gulligt ut; de öppnar tidningspappret som ligger runt äpplet, gör sig en bekväm liten grop och sätter igång att käka. Skalet spottar de ut och lämnar i små prydliga högar.
Men hur som helst, vi vill ju inte ha dem i huset. Vore inte kul om de tog sig till köket till exempel. Så vi köpte såna där små manicker som man sätter i kotakterna, de sänder ut nåt slags ljud som ska skrämma mössen. Ett paket till Morris hus och ett paket till oss – det var tusen spänn det. Men mössen sket högaktningsfullt i våra skrämselförsök – nya gnagda äpplen hittades precis intill musskrämmaren under trappen.
Vi trappade upp: musfällor. Lömskt placerade intill ett smarrigt äpple. En timme senare; äpplet är gnagt men fällan orörd!
Vad är nästa steg…?