Månad: oktober 2019

Kategorier
Får Kor

Flytta hit och dit

Den bästa morgonen på hela året är den fösta dagen med vintertid – klockan åtta satt jag utvilad och nöjd och drack morgonkaffe och läste tidningen, och då hade jag kissat hunden, utfodrat och vattnat alla djur och tänt en brasa.

Sen åkte vi och köpte en bagge! Titta vad snygg han är. Vilken tacka kan motstå de där fuktiga näsborrarna!

Och det blev dessvärre dagens enda bild. Nu står baggen i en egen box i stallet och blänger nyfiket på de andra.

Efter lunch ägnade jag och Jonathan en ansenlig mängd tid åt att försöka ta hem och sortera tacklammen. Vi försökte med vårt enda trick, att springa med en hink med korn i och skramla. Då springer alla får efter – och alla kor visade det sig idag, till fårens stora förskräckelse. Fåren flydde till skogs och endast några få följde med in i fållan. Men när vi kom på att vi kunde avleda korna med hö en bit bort gick det bättre.

Vi lyckades samla ihop de fem tacklamm som ska åka slaktbil imorgon, det är alla som inte har gotlandsmammor. Tre tacklamm rekryterar vi i år, Hokus, Pokus och Filijokus. De får gå i trädgården på baksidan under vintern eftersom de inte ska betäckas.

Det är så stor skillnad på lammen beroende på ras. De som ska slaktas har suffolkmammor (elller suffolk/finullkorsning). De är superhispiga, helt otama och vill bara fly. De tre som vi ska behålla har gotlandsmammor. De är nyfikna, sociala och keliga. Vi är så nöjda med gotlandsfåren, trevliga djur, bra mammor, fina slaktvikter och superfina skinn.

Sen tog vi hem korna till stallet för första gången – jag kommer att ta in dem i stallet på kvällen och ta ut dem till hagen på morgonen. Det känns mysigt att ha dem inne, och jag gottar mig redan åt hur mysigt det blir för dem att komma in på kvällen till värmen och höet. Få bli borstad en stund och torka upp, och sen sova i lugn och ro.

Så nu har vi tackorna i sommarhagen, baggen i en box i lilla stallet, tacklammen som ska slaktas plus Rut (som är hängig och behöver vila) och Överlevaren (som inte ska slaktas) i andra delen av stallet, tacklamen som ska sparas i trädgården på baksidan, och kossorna i stora stallet. Grisarna i grishagen, hönsen i hönshuset, katten i tacklammens höhäck, hunden på sin fäll framför brasan. Alla barn är i Sixtens rum och slåss med varandra. Jonathan tittar på fotboll i soffan. Var sak på sin plats!

Kategorier
Får Grisar Kor Okategoriserade Slit och släp

Oktober 2019: geggamoja

Det jobbigaste höstvädret är regn och dis och geggamoja, och så har vi haft det hela hösten fram tills nu känns det som. För några dagar sen lättade det till slut och solen tittade fram, så skönt!

Längs insidan av staketet i grisarnas hage är det en bred vallgrav av gegga. Resten av hagen är fin, men grisarna äter numera all sin mat uppblandad med jord (vilket nog bara är nyttigt, och de bajar inte där så det är lugnt).

Jag tog upp potatisen eftersom halva trädgårdslandet står under vatten numera. Det blev hälften potatis hälften lera i högen. Mina stövlar och spaden blev flera kilo tyngre av all gegga som fastnade.

Och kossorna fick flytta till fåren i sommarhagen för det blev för geggigt för dem i vinterhagen – det är dåligt för deras klövar. De blev jätteglada över den nya stora hagen, alltså verkligen glada! Skuttade och sprang omkringen lång stund. Fåren är dock skiträdda för korna, men det ger sig väl.

Och nu är det mörkt till sju och så blir det mörkt igen vid fem, pannlampan på! Så jobbigt när dagarna krymper och man inte hinner med något ute.

Jonathan har byggt en klippstol och klippt alla fåren, baggarna har åkt till slakt och Överlevaren är kastrerad (det är han i klippstolen här ovan – han var orolig men blev lugnare av att få gömma huvudet i Jonathans tröja). Och så har vi köpt en massa spannmål till får, kor, höns och grisar så de klarar sig över vintern (eller i alla fall ett tag).

I helgen ska vi åka och titta på en bagge, morötterna ska upp, Morris hus ska städas ur och en del av stallet ska byggas om för korna.

Det är så mycket att göra hela tiden. Jag tror alltid att det snart ska lugna ner sig, men det gör det inte riktigt. Kanske när det blir vinter. Då blir det färre projekt, men mycket mer tid går åt till de dagliga sysslorna – att dra fram höbalar och hämta vatten till alla. I vinter blir det ju mycket med korna också, mocka och sånt som riktiga bönder gör.

Kategorier
Får Livet

Överlevaren – en överlevare

Överlevaren föddes i våras under vår mest kaotiska lamningsnatt någonsin.

Han var nästan död, men eftersom hans ena syskon redan var död när den föddes och den andra dog snabbt, gav jag mig fan på att han skulle klara sig. Han var helt slapp, andades svagt och rörde sig knappt. Jag gnuggade honom med hö i säkert en timme, sondmatade med råmjölk, fortsatte gnugga med en handduk…

Och till slut lyfte han huvudet! Han var det minsta lamm vi fått, kan ju knappt vägt över kilot. Så otroligt mysigt att ha honom innanför jackan, liten som en katt var han och så mjuk och fin.

Några timmar senare körde vi gåträning, och snart kunde han stå och dia själv, även om han knappt nådde upp.

Idag blev han kastrerad och får fortsätta sitt liv här hos oss på Lilla Ekens när de andra baggarna åker till slakt. Vi hade tänkt spara en bagge och kastrera för att ha som sällskap om vi tex skaffar en egen bagge, som ju inte kan gå med damerna jämt men inte ska vara ensam. Och såklart valde vi att spara överlevaren. Han är fortfarande minst av baggarna och han är en fegis (vi har i och för sig knappt umgåtts med baggarna i år), men ja, han är en överlevare.

Kategorier
Kor

Kossorna är här

Igår tog vi ner grannens kossor till oss, nu går Linda, Mållan och Melissa i vår vinterhage och äter, nosar, slickar och utforskar, när de inte står och glor på oss, som kor gör.

Vi band Linda vid fyrhjulingsvagnen och körde byvägen fram, och de andra fick springa efter. Det gick bra! De är så gulliga när de springer, de skuttar och hoppar så att det ser ut som att de ska råka göra en kullerbytta, det ser helt okontrollerat och väldigt ystert ut. Melissa och Mållan tog några extrasvängar ut på en åker och in i en trädgård och sen följde de snällt med resten av vägen.

När korna kom in på gårdsplanen kändes det så rätt tycker jag, det SKA liksom finnas kor på en gård.

Linda till vänster med kardborrar i fejset är ledarkossan. Hon är tamast och mest tillgiven och kelig. Bredvid henne står Mållan, som just separerats från sin kalv (som tyvärr behövde slaktas, han hade skadat ögat). Hon har skrikit sig hes efter honom, stackarn. Men det ger sig snart. Hon är dräktig och kommer att få en ny kalv i början av maj, så fantastiskt! Längst bak står Melissa, den lilla blygisen. Det kommer krävas mycket jobb för att bli vän med henne tror jag.

Men det ska nog gå bra! De är alla tre väldigt intresserade och nyfikna, när jag var i hagen för att köra bort lite tegelpannor som stod där så var de framme alla tre och glodde. Och Linda smakade lite.

Jag tycker att kornas nyfikenhet är av ett mer stillsamt slag än fårens mer hetsiga. Fåren klättrar ju på varandra för att komma först fram till vad det nu är – korna står mer och iakttar. Stillsamt intresserade.

Kategorier
Event

Hälsa på hos oss

Kom och hälsa på oss den 24 november!

Det blir julmys en vecka före första advent, med djurgos, korvgrillning, fika och möjlighet att köpa honung, lamm- och griskött. (Vill du köpa en lammlåda? Mejla mig på brattannap@gmail.com)

Mellan kl 13 och 16 går det bra att trilla in! Kom! Ta med barnen och en farmor! OSA gärna och håll koll i facebookevenemanget.

Och apropå det, ni gillar väl Lilla Ekens gård på Facebook?

Och på Instagram?

Hoppas ni kan komma, det kommer bli så mysigt!

Kategorier
Djur Framtidsfantasier Livet Självhushållning

Korna

Nu ska jag berätta något kul: om några veckor flyttar fyra fjällkor till oss! Två kor, en kviga och en tjurkalv. Det är vår grannes kor som ska bo här över vintern, och en av dem kommer att kalva hos oss i vår. Sen kanske vi köper korna och de bli kvar här! Efter en vinter och en kalvning med efterföljande mjölkning så vet vi ju om vi trivs med att ha kor, och om vi orkar med och hinner.

Här är de i kvällssolen från i somras, Linda, Melissa, Mollan och lille Olle. De är så fina. Det ska bli så spännande att ha dem här och lära känna dem ordentligt.

När vi pratade med grannen härom dan och planerade lite insåg vi hur dålig koll vi har. Tydligen kommer dessa djur äta omrking 37-40 balar hösilage i vinter! Och dricka 175 liter vatten per dygn! Vi måste på något sätt siza upp…

Men tänk vad fantastiskt att ha egen mjölk. Jag älskar mejeriprodukter! Smör, grädde, yoghurt, mmm.

Grannen säger att det är när man skaffar kor som man blir bonde på riktigt. Korna är hjärtat i ett lantbruk.

🙂

Kategorier
Får

Nu börjar slitet

Nu är betet slut i tackornas sommarhage. Det finns fortfarande grönt gräs, men det räcker ju inte att det är grönt. Jag tror att det tappar mycket näring efter första frosten? Hur som helst så märker vi att tackorna är hungriga, för de kastar sig över höet som vi ger dem.

Nu börjar den slitiga tiden på året, som kulminerar vid lamningen i april och tar slut vid betessläppet i maj. Varje dag drar vi två stora baljor hö till fåren. Rullar bort sex tiolitershinkar med mat till grisarna på en cykelkärra. Och så rullar vi 20 liter vatten till bagghagen, och till tackorna, kanske varannan dag.

Men det är också en mysig tid som kommer, när man umgås mer med djuren. Till vintern flyttar djuren hem och lever nära oss, och tackorna blir alltid så keliga när de är högdräktiga, det är som att de söker upp oss på ett annat sätt då.

Den här säsongen ska jag försöka se djurskötseln som ett jobb, snarare än något jag måste stöka undan för att hinna med annat. Det är ju en stor del av vårt liv, jag ska försöka låta det ta plats utan att bli stressad.

Dessutom kommer det bli mycket mer att göra på gården i vinter eftersom… Äh, jag berättar det i ett eget inlägg imorgon. Haha; ”imorgon kommer en stor nyhet på bloggen”, sån klassisk teaser. Men det gör det! Stay tuned.

Kategorier
Får

Fårklippning DIY

En jobbig grej med att vara så småskalig som vi är, är att vi alltid är beroende av andra. Vi anlitar någon som tar hö åt oss, och någon som kör lammen till slakt, allt sånt vi inte kan göra själva. Det går ju bra men det är frustrerande att inte styra över sådant själv, jobbigt att hela tiden anpassa sig efter när andra har möjlighet att hjälpa till. Och så är det tråkigt att betala (även om jordbruksmaskiner förstås skulle vara väldigt mycket dyrare men…).

Fårklippningen brukar vi också betala för, men i år tänkte vi att vi skulle fixa det själva. Eller, Jonathan skulle fixa det. Han gick på en endagskurs i somras och skaffade sig ett hum, och så köpte vi en gammal fårtrimmer av grannen.

I söndags hämtade i hem fem pers. Vi tog de som först gick in i transporten, så det blev förstås Vera, Filijokus och några till. Här är Filijokus, första kvinna till rakning.

Det visade sig att det var väldigt svårt att få till de rätta greppen. Det finns ju vissa sätt man ska hålla fåret på för att hon ska bli passiv och inte sprattla och för att man själv inte ska behöva använda så mycket muskelkraft. Men eftersom vi inte har det rätta handlaget riktigt så blev det en hel del brottningsmatcher. Filijokus är ju relativt liten och lätt, även om hon sprattlade som en galning.

Vi skrattade så vi grät när hon var klar, hon ser så anskrämlig ut. Men det duger!

Lilla vän, haha!

Sen klev Vera fram och erbjöd sig, och det gick bättre. Faktum är att hon låg såhär en stund och nosade nyfiket på saltstenen och väggen medan Jonathan klippte hennes rygg.

Det var FRUKTANSVÄRT jobbigt för Jonathan att brottas med fåren och lyfta dem på olika sätt – de väger kanske 80 kilo och är väldigt starka, och dessutom vägde trimmern rätt mycket. Jag hjälpte till att hålla fast och det var också väldigt jobbigt. Fem får var på gränsen för vad vi klarade av. Men det gick bättre och bättre, fåren ser inte kloka ut nu men alla fem är klippta i alla fall! Snart tar vi fem till.

När de kom ut i hagen skulle alla de andra nosa på dem, de fattar ju inte riktigt vem det är eftersom mycket av lukten sitter i pälsen. Men Vera tycker ju att hon är samma person, hon måste ju undra varför hon blir så uppvaktad.