… så mognar fem liter jordgubbar, en kalkonkyckling blir svag och dör (det kvarvarande syskonet står och piper förtvivlat), grisarnas pöl blir en sjö tack vare ny pump, hönsen rymmer till finsidan av trädgården och lägger kryddland, rabatt, smultronland och rosor i ruiner… Ja och så börjar det regna!
Jag har varit i Dalarna på jobb, och det var kul, men det var så skönt att komma hem! Idag ska jag upp till grannen och hjälpa till vid klövverkningen (”nagelklippningen”) av hennes fina kossor. Sen kanske man ska koka lite jordgubbssylt? Äntligen har vi så mycket gubbar att vi inte hinner äta dem!
PS. Det här med kalkonen. Så trött på kalkoner nu. Kanske borde vi köpa några vuxna kalkoner och låta dem ruva och ta hand om sina sabla ungar själva?
När vi var klara med midsommarfirandet började vi köra upp all ved. Nu är vedförrådet i trägården fyllt, så otroligt skönt det känns!
Jonathan har förstås uppfunnit ett system. Långveden till kaminen i hallen travar vi i stora ställningar som körs upp med fyrhjulingen och en vagn som han byggt speciellt för ändamålet.
Kortveden till kakelugnen och vedspisen travar vi i moduler som vi bär in i huset en och en. De syns till vänster på bilden nedan.
Sådärja! Såhär jäkla mycket eldar vi på en säsong – det står tre stora ställningar på djupet och sju små. Helt galet. Men det är en fantastisk känsla ändå att göra ved av egen skog och värma sitt hus med den. Halleluja hurra! Fast det känns avlägset nu, eldandet.
Det senaste kalkonkläcket, i en ny flådig kläckare, gav två levande kycklingar. En dog på vägen ut (dessa två hjälpte jag att komma ut) och de andra nio dog i äggen. Varför är det så svårt med kalkoner! Deras ägg verkar vara mycket segare/hårdare än hönsägg, de lyckas inte ta sig ut helt enkelt.
Min idé är ju att köpa kalkonägg på våren och kläcka fram, föda upp dem under sommaren och slakta på senhösten. Men kanske borde vi istället skaffa en tupp och två hönor och hålla kalkoner året runt? Undra om de är bra på att ruva? Naturruvade ägg kanske har bättre kläckbarhet…
De två som vi fick är i alla fall väldigt gulliga! Kolla på den här nyfikna lilla filuren. Kommer dalta som fan med dem så de inte dör innan de är slaktmogna.
Vi har haft otur med djuren den här våren. Eller man kanske ska säga att det är djuren som haft otur, de har ju lidit mer än vad vi har. Först fick Agneta ett träd över sig, och till slut fick vi ta bort henne eftersom hon inte repade sig (så fruktansvärt!), sen hade vi en sjukt besvärlig lamning med massor av fellägen och två dödfödda. Sen ett misslyckat kalkonkläck som gav noll kalkonkycklingar. Sen blev Monika halt på ena bakbenet och kunde knappt gå alls (veterinären var här men hittade inget fel, och efter några dagar med smärtstillande hade hon repat sig), och nu det här halvusla kalkonkläcket. Nu vill vi att alla djur ska växa och frodas och må bra! Närmast ligger avskiljningen av lammen (alltid en pärs – och i år måste vi ta bort även tacklammen, mammorna måste få äta upp sig ordentligt efter att ha gett di åt trillingar), sen ska Monika grisa i månadsskiftet juli-augusti, inshallah! Önska oss – och dem – lycka till!
Tiden går. Barnen har haft sommarlov i tio dagar. Vi jobbar på som vanligt, matar djur, rensar ogräs, städar och lagar mat och skjutsar barn hit och dit.
Såhär har vi det nu. Fullständigt invaderade av midjehög grönska från alla håll.
Igår upptäckte jag plötsligt att det fanns röda gubbar i jordgubbslandet! Snabbt på med förra årets bärnät – som dessvärre hade massa stora hål i sig. Vi sydde ihop dem. Man är väl klimatsmart! Kände mig som en hemmafru från 50-talet som sparar påsklämmor i en liten ask.
Idag är det midsommarafton, och det första jag tänkte när jag vaknade var att jag skulle gå ner och plocka de där mogna gubbarna. Så romantiskt va! Men det visade sig att bara tre var mogna även på undersidan sååå..
Nu ska vi till hembygdsgården och resa stången! Glad midsommar!
När jag och Jonathan gifte oss berättade vi inte det för någon. Vi bara tog med oss barnen till Vaxholm och gifte oss i rådhuset. Sen åt vi glass i regnet och åkte hem med båten igen. Hur mysigt som helst! Men nu har vi varit gifta i tio år, och då blev det kalas!
I lördags kom våra närmaste vänner och familj ut till oss på eftermiddagen. Morris ledde fågesport till fördrinken i trädgården.
Det här laget vann! Kanske inte så konstigt att de kunde svara på flest frågor om oss eftersom det bestod av mina och Jonathans syskon, min mamma och min bästa vän sen barndomen…
Vår trädgård var perfekt att mingla i, med gott om olika mysiga platser att slå sig ner på i solen eller i skuggan. När jag såg detta framför mig trodde jag att det skulle bli trängre än det var, men vår trädgård är stor! Och 35 personer är visst färre än jag trodde, hehe.
Efter en djurklappningsrunda gick vi mot logen…
Där vi hade dukat upp!
Alla gäster fick grilla sin egen mat, smart va! Hatar att vara grillansvarig. Vi serverade grillspett gjorda på egen glad gris!
Här ser vi Morris! Inte ofta han dyker upp på bloggen.
Bakom lakanen därborta finns skräpet, hehe. Nämen vi kunde inte tömma hela logen faktiskt. Det tomma bordet är barnbordet – de hade bråttom att äta upp och fortsätta leka. Gottar mig fortfarande åt hur kul barnen hade på festen, ett gäng mellan sex och 13 som lekte alla tillsammans hela kvällen, och sen satt de med de vuxna och myste den sista stunden. Sixten somnade i hängmattan som skymtar till vänster under lampan.
Vi hade lagt tyger över alla sunkiga gamla loppismöbler som stod kvar däruppe. Den här bilden ser ut som ”gamlingarna har rymt från hemmet” tycker jag. Men så vackert det blir när solljuset skiner in genom väggen!
Den svävande sängen var kvällens succé! Vi hade hissat upp en gammal säng några decimeter ovanför golvet med hjälp av spännband, och där kunde gästerna… leka…
Det här tror jag är min vanligaste min. Inte min spegelmin direkt, hehe, men så verkar jag se ut för det mesta, av alla bilder på mig att döma.
Ines stora favorit är min lillebrors flickvän Vanessa. Och vem älskar inte henne!
Sen blev det kväll, och vissa gick tydligen till grisarna? Det är min lillebror Erik som är fotograf som har tagit de fina bilderna.
Inne på logen tände vi myggljusen och plockade fram filtarna och började vagga Sixten i hängmattan. Vi satt kvar till ett, vilket är en rimlig sluttid när man är över 40. Som vanligt var de två sista timmarna kvällens allra mysigaste.
Dagen efter slappade vi med de övernattande gästerna, åt rester och fikade många gånger, och min kompis Johan åkte och badade med alla barn medan vi andra städade på logen.
Jag är så otroligt nöjd med alltihop! Blir rörd igen nu när jag ser bilderna på alla som vi älskar som kom och firade med oss här på Lilla Ekens gård. Hurra för oss! För livet, kärleken och sommaren!
Igår började sommarlovet (för vissa) med dagsregn och åska. Bodil är sud för att vi typ har burit ut henne ur huset, så osugen var hon på promenad.
Vi har jättemycket att fixa, för imorgon ska vi ha en fest för att fira att vi varit gifta i tio år. Hurra! Idag ska jag städa och laga mat och lägga vin på kylning och måla naglarna och trimma gräset på gårdsplan och lägga vin på kylning och provgrilla de hembyggda grillarna…
Så knäppt, jag trodde inte hönor accepterade kycklingar som de inte ruvat fram själva. Men det var väl en kombination av att hönan verkligen var sugen och att kycklingen var helt nykläckt som gjorde att det funkade. Den andra kycklingen kläcktes ju dessutom under henne, så det hjälpte nog till.
Hjälp! Släpp in mig!
Nu bor de i en egen liten hage på golvet, mest för att de andra hönsen inte ska äta upp kycklingarnas mat.
Perfekt sätt att få kycklingar egentligen, låta äggen ligga i käckaren tills de börjar pipa, då petar man in dem under en höna som verkar sugen.
Men hörrni vad länge sen! Ursäkta! Så mycket nu. Här kommer en comeback som heter duga; en spännande historia om liv och kanske död, med cliffhanger:
Jag har ett kalkonkläck på gång igen, med en annan kläckare den här gången. Som vanligt la jag i några hönsägg också. Bara det att jag GLÖMDE att vänta en vecka med hönsäggen – de kläcks efter tre veckor, kalkonäggen efter fyra. Så igår när vi skulle gå och lägga oss hördes pip från kläckaren!!!
En hönskyckling hade kläckts och trillat ner och fastnat med huvudet mellan två av äggställningarna (äggen ligger i ”vaggor” för att bli vända, de sista dagarna plockar man bort dem så att kycklingarna kläcks på golvet i kläckaren). Vi lyckades strixa loss kycklingen (fast ett kalkonägg fick sig en knäck tyvärr) och plocka ut den och det andra hönsägget, som det hördes pip ifrån och som hade ett litet hålslag.
Men vad skulle vi göra? Värmelampan är utlånad och i vanliga fall skulle kycklingarna fått vara kvar i kläckaren i något dygn tills de torkat helt. Då kom jag på (det eventuella) genidraget att peta in dem under en höna i hönshuset! Vi har ett gäng surhönor som ligger och trycker i redena för jämnan för att de vill ruva, och jag valde ut damen på bilden ovan som ruvat med framgång tidigare (bilden är från förra året). Petade in ägget och kycklingen under henne, bad en bön (typ) och gick och la mig.
I morse låg hönan kvar, och två hönor till låg och trängdes med henne. Jag hörde inte kycklingarna och såg dem inte heller. Troligen är de kvar därunder, men det är oklart om de är levande eller döda. Ville inte börja lyfta på rumporna av risk att få stryk av hönorna.
