Månad: mars 2021

Lamningen började segt i år – men så är det ofta tycker jag, en lammar först och sen dröjer det innan det tar fart ordentligt. Först ut var Felicia, en rutinerad och duktig mamma. Hon födde två pigga sötnosar, en bagge och en tacka, helt utan assistans. De var på benen direkt och diade fint. Mitt på förmiddagen var det också. Bästa sortens lamning!

Enda irritationsmomentet var fjolårstackorna som inte ska lamma i år. De är väldigt tama och därför ganska påstridiga – kliar man dem inte blir de sura och börjar krafsa hårt på en med klövarna. De smakar på allt, drar i blixtlås och tuggar på knappar på ens kläder och ska helst vara ovanpå en om man sätter sig ner. Det känns ungefär som att ha en svärm flugor kring ansiktet. Men de var väldigt gulliga när de inspekterade de nyfödda lammen – de har ju inte sett några lamm sen de själva var små.

Felicia fick stå i lamningsbox med sina små i två dygn, sen fick hon flytta över till välkomstbetet, och då flyttade vi tacklammen också. Vilket innebär att de står där och brölar hela dagarna för att de vill tillbaka till de andra…

Jaja, nästa lammare var en av Filijokusarna (tacklammen Hokus, Pokus och Filijokus som lammar för första gången nu – vi vet inte riktigt vem som är vem så vi kallar alla för Filijokus. Just den här kallas Polisongfilijokus för hon fick så fina polisonger vid klippningen sist). En riktig smygis! Jag hade varit där och gett dem nytt hö, och då kom hon och åt med de andra som vanligt. Vi byggde vidare på grishuset, och när Jonathan tittade in i stallet en timme senare stod det ett lamm där!

När tvåan dröjde blev jag misstänksam och gick in och kände efter, och mycket riktigt, den försökte ta sig ut med huvudet först och bakslagna framben. Det går icke! Jag fick putta tillbaka in i livmodern, leta rätt på frambenen och dra ut. Kände efter igen, och visst fanns det en trea också! Förstagångsmorsan fick mycket att göra, men hon var så himla duktig, slickade och pratade med lammen och lät dem dia. Minsta pip från något av lammen och Polisongfilijokus störtar dit och kollar läget. Väldigt gulligt! De är pigga och fina alla tre.

Så nu har vi fem lamm. Men räknar med kanske 25 till! Min gissning är att Ingela är näst på tur, och att det sen kommer rassla till om någon vecka med flera lamningar varje dag. Vi får väl se! Himla härligt att det är igång i alla fall, jag längtar efter lammrace i vårkvällen!

Idag stannade jag kvar hos fåren en stund efter kvällsutfodringen. Kliade lite, kollade juver och lyfte på svansar. Idag är det en vecka kvar till första möjliga lamning!

När jag gick hemåt hade det blivit mörkt. Det var kyligt i luften, det luktade jord och jag hörde tranorna. Då kände jag verkligen att det var dags för lamning!

Jag tog med mig lamningslådan in för att kolla vad som behöver kompletteras. Det här har jag redo:

+ Värmelampa till frusna lamm (behövs väldigt sällan, men bra om någon liten är svag och inte kan hålla värmen själv).

+ Råmjölk i frysen. Den första mjölken från tackan är jätteviktig för lammen , den innehåller en massa antikroppar och grejer. Om man inte är säker på att lammet fått dia, eller om lammet är svagt och inte orkar, eller om tackan av någon anledning krånglar och inte låter sig dias eller mjölkas, då är det bra att ha extra råmjölk att värma och ge i flaska eller sonda. Årets råmjölk kommer från Mållans förra kalvning – man kan ge koråmjölk till lamm!

+ Rena handdukar, rena hinkar, tvättsvamp, handsprit, tvål, glidmedel, långa plasthandskar. Om lammet ligger fel i magen så det inte kan komma ut måste jag köra in handen och hela armen för att lägga det rätt och dra ut det. Förstås tvättar jag både tackan och mig själv innan.

+ Flagglina i lagom längder. Man kan behöva lägga en lina runt ett ben eller huvudet för att hålla reda på de olika kroppsdelarna inne i tackan. Har aldrig använt det och fattar inte hur jag skulle lyckas med det heller, men vem vet!

+ En navelklämma (eller en sån där påsklämma, eller lite tandtråd) ifall lammet blöder ur navelsträngen och den inte ”sluts” som den ska och börjar skrumpna. Lammet kan snabbt förblöda genom navelsträngen! Förra året hade vi ett litet tacklamm som blödde ur navelsträngen. Vi tog in henne i köket och opererade lite, allt gick bra. Vi kallar henne fortfarande Navelsträngen 🙂

Nu längtar vi till lamningen! Det är så häftigt att vara med vid djurens förlossningar. Och lammen är så oemotståndliga, så gosiga och knäppa. Längar efter lammracet när alla rusar runt i hagen tillsammans. Lamningen är otroligt jobbig, med vaknätter och ofta en hel del oro. När man är mitt i den längtar man till slutet. Men nu längtar vi efter att den ska börja!