Kategorier
Självhushållning

Nu kan vi bygga vad vi vill

Äntligen har Jonathans sågverk kommit! Det kom när det var som allra kallast, och Jonathan stod ute i femton minusgrader sent på kvällarna och byggde ihop det. Entusiasmen visste inga gränser!

Det är ett bandsågverk, man lägger alltså stocken på plats och sen sågar man sig igenom den med den där gröna grejen. Bra beskrivet eller hur! Men tänk att stocken är en lång ost och den där gröna grejen är en osthyvel. Ja, nu fattade ni! Man går längs hela stocken och sen vips har man en planka, kolla:

Det var väldigt kul och väldigt lätt.

Jonathan har tjatat om att han vill ha ett sågverk i flera år, men jag har tyckt att det har varit onödigt och dyrt. Till slut gjorde vi en överenskommelse om hur vi ska använda våra sparpengar: först en resa för familjen till Berlin (som inte blivit av än pga ni vet vad), sen ett sågverk. Och nu när vi har det är jag så glad! Kolla bara vad härligt:

Nu kan vi bygga vad vi vill av vår egen skog! Och välja fritt vilka dimensioner vi vill ha på virket. Så fantastiskt lyxigt! Det första Jonathan gjorde var att bygga en bättre klövpall till fåren (som de står på när de äter från foderbordet). Sen ska vi bygga en bänk till köket och sen ett jättestort vagnslider till traktorn och alla jordbruksredskap. Och sen en glasveranda kanske? Utan glas… Men ändå. Vi kan göra vad vi vill! Självförsörjande på virke.

Kategorier
Grisar

Men Bob, vad gör du här?

Igår när jag satt i köket och åt lunch kom Bob knallande uppför backen från gårdsplan! Jag rusade ut med lunchtallriken i handen.

”Men hej, så det här är er hage alltså”, tänker jag att han sa när han klev in genom grinden. Han var väldigt intresserad.

Kunde tänka sig att följa med tillbaka till hagen, men inte förrän han tagit ett varv och kollat in vedskjulet och lite annat. Han har ju aldrig varit här förut!

Bob är lite trög, och jag tror att han är döv. Men han är snäll! Han lät sig lockas med min lunchtallrik. Nere på gårdsplan mötte vi Pia och Peggy! De gick runt och intresserade sig, nosade nyfiket på allt nytt och kikade in genom dörrspringan till kostallet. Jag ringde Jonathan som fick ursäkta sig i sitt möte för att komma ut och hjälpa till att få in grisarna.

Det var inga större problem faktiskt, de följde gärna med tillbaka in innanför stängslet. Det visde sig att ett träd vält över tråden så den låg i snön på ett ställe där grisarna kunde gå ut. Våra grisar har allt de behöver i hagen, men grisar är nyfikna av sig, så märker de att de kan gå ut så gör de förstås det. Jag gick ett varv runt hagen, och upptäckte att det såg ut såhär på flera ställen:

Men det hade lyckligtvis inte grisarna upptäckt. Deras hage är så stor så de har inte ens varit här sen snön kom. Men jag får ta en runda med skovel och extra stängselstolpar i helgen.

Kategorier
Livet Mys Slit och släp

Snö snö snö

Såhär såg det ut när jag tittade ut genom köksfönstret imorse. Ojojoj, det slutar inte vräka ner. Vilken snövinter! Allt är extremt tungjobbat nu, när man pulsar till knäna vart man än ska, släpandes på vatten, hö, grismat, kobajs… Men det är fantastiskt vackert och mysigt, och jag mår så mycket bättre den här vintern än den förra jämngrå geggamojavintern.

Vi tänkte att vi kunde använda traktorn för att snöröja lite. Vi har inget plogblad tyvärr, men en liten skopa! Så vi bytte ut balgripen mot skopan (det tog en halvtimme och vi blev osams men sen gick det bra och då blev vi sams, haha) och började stöka runt.

Det gick ganska bra. Inte jättebra, men ganska. Vi har nog inte tekniken riktigt, men det blev i alla fall väldigt mycket bättre! Och det var väldigt roligt. Jag älskar att köra traktorn. Jonathan har fortfarande ångest varje gång för att han tror att något ska gå sönder, men jag tycker bara det är kul, för jag tror ju aldrig att något ska gå sönder.

Men sen blev sikten allt sämre pga det extrema snöandet (och vindrutetorkaren funkar inte, eller jag vet i alla fall inte hur man sätter igång den)…

Och vad gör man när snön vräker ner och man är mitt i oxveckorna? Man går in och fyller på i kaminen, tänder några ljus och äter en semla.

Kategorier
Före/Efter Köket

Skafferiet!

Vår köksrenovering går långsamt framåt. Ett stort framsteg var att vi kunde flytta in i det nya skafferiet härom dan! Såhär såg det ut innan vi började riva ut det gamla skafferiet och skåpen däromkring:

Sen flyttade vi kylen och rev ut allt:

Det här är det enda vi kommer att riva ut i köket (förutom golvet), resten ska bara målas och piffas. Fint trägolv, men kallt och dragit blir det. Bra i skafferiet!

Stommen på plats och vi provar ut hyllstorleken med olika matpaket 🙂

All mat på golvet och köksbordet i hallen, lite rörigt blev det…

Jonathan sätter upp pärlspont. Jag är pirrig för det blir så fint! Går och fantiserar om inflyttningen.

Men först: måla måla måla. Så tråkigt. Sen, tadaaa:

Köket iordning (tillfälligt). Det blev så fint!!! Känns helt fantastiskt bra. Till vänster om skafferiet ska det upp några hyllplan tänkte jag, och längs väggen till höger ska Jonathan platsbygga en sittbänk. Och allt ska målas och väggarna ska tapetseras. Men just nu känns det perfekt jämfört med kaoset, haha! Vi kollar in i skafferiet:

Mikron är ju inte vacker, men skönt att slippa ha den i köket!

Alltså. Snart kommer vi stöka till här, men just nu njuter jag verkligen av ordningen!

Tömde kylen på burkar och flaskor, det är ju ändå kallt i skafferiet. Så nu är kylen helt tom, bara ägg och mejeriprodukter där! När det blir varmare ute flyttar vi väl tillbaka grejerna till kylen.

Det var bra att gå igenom skafferivarorna, hittade en del dubbletter. Tre paket brun farin och säkert fem olika förpackningar med bikarbonat! Vi är även ofrivilligt rika på bakpulver och senap 🙂

De där lika stora paketen i räta rader, skafferiporr, haha!

Och kolla vilken fin skål som Jonathans brorsa gjort till oss!

Jag är så otroligt nöjd och glad. Och det tar ju emot att börja riva ut saker för att måla i de andra skåpen nu, när ordningen tillfälligt återvänt, haha! När bordet var inburet till köket igen hade vi inflyttningsfest för skafferiet.