Kategori: Bodil

Kategorier
Bodil Jul Livet

Julen och fortsättningen

Vi har haft en lugn och skön julafton med Jonathans familj på besök. Mat, hundpromenad i solsken och gnistrande snö, godis, Kalle, tomten och glada barn. Idag på juldagen har vi planerat in en slappdag. Så nöjd med det här lifehacket som vi praktiserar sedan några år tillbaka – den familjen vi inte träffar på julafton tar vi på annandagen, så får vi en liten lucka för återhämtning emellan.

Jag älskar ju julen, men på sätt och vis älskar jag ändå juldagen mer. Ligga i sängen och läsa, äta godis, bara ta nåt ur kylen när man är hungrig. I år fick jag en så fin julkapp som jag gottar mig åt i förväg – en kamin till sovrummet! Det är väl höjden av lyx?

Nu när allt är dyrt är vi extra glada över vårt eget julbord; egen skinka, egen leverpastej, egna köttbullar, egen potatis, rödbetor osv…

Ja, jag ville bara titta in (ut?) och säga god jul. En vacker dag tar jag mig samman och gör en årssummering över herrens år 2022, håll utkik!

Kategorier
Bodil Får Livet

Lägesrapport

Här är sista bilden på Bodil med reproduktionsorganen intakta! Nu är hon kastrerad och ligger i korgen vid kaminen med tratt på huvudet och surar. Vi gick en promenad i Haninge innan vi skulle in till veterinären, och Bodil ville hela tiden att vi skulle gå in i den här porten. Så knäppt.

Medan Bobo opererades försökte jag fördriva tiden i Stockholm, men det var inte lätt när det är november och rekommendationen är att inte gå in någonstans. Jag promenerade mest, och tittade in genom skyltfönstren på butiker och restauranger där det var helt tomt. Så märklig känsla, och lite läskigt. Såg flera taxichaufförer med munskydd som gick in och ut ur portar, gissar att de distribuerade covidtester. Det kändes så overkligt!
Vi lever ju i en bubbla här ute, allt är som vanligt hemma hos oss. Otroligt skönt samtidigt som det känns lite världsfrånvänt på något sätt.

Hur som helst, vad har vi mer gjort sen sist? Packat lammskinnen som ska skickas till garveriet idag – det är den i särklass äckligaste sysslan på hela bondeåret. Skinnen ligger saltade i två veckor efter slakten, sen skakar vi av saltet, viker dem och packar i en pall. Brr alltså. Men när de kommer tillbaka är de superfina i alla fall!

Jonas och Sixten är krassliga och vi har lyckats boka covidtester till i eftermiddag. Jag tror inte de har det, men man chansar ju inte! Det har varit flera fall i Jonas skola under hösten. Om de har det kanske jag också hade det i förra veckan..?

Idag ska jag städa och sätta i innerfönstren och flytta runt julstjärnor och adventsstakar i fönstren tills jag är nöjd. Ikväll blir det pyttipanna på rester, sen blir det fredagsmys och det är Jonas tur att välja film.

Ta hand om er allihopa! Tevlig helg.

Kategorier
Bodil Katastrofer av mindre eller större omfattning

Nervvraket vaktar gården

Bodil är ju ingen vidare vakthund, hon älskar alla besökare och är bara glad jämt. Visst skäller hon om någon kommer, men sen delar hon ut pussar (oavsett om gästen är sugen eller ej).

Men en sak vaktar hon – hönsen. Ser hon räven blir hon galen, och hon reagerar alltid om hönsen kacklar förfärat.

Och här kommer det hemska, sanningen om vad som hände vid rävattacken i våras då vi blev av med alla höns, och det som kanske gjort Bodil helknäpp för alltid:

Vi hade glömt att stänga hönsluckan, det gjorde vi ganska ofta förut. Eller, den hade gått sönder två dagar tidigare och ingen hade kommit sig för att laga den än. På natten kom räven. Bodil upptäckte räven, började skälla och försöka väcka oss. Jag sov som en stock med öronproppar och märkte ingenting. Jonathan vaknade men tänkte att ”det nog inte var någon fara”. Ines vaknade och försökte väcka Jonathan, hon sa: ”Bodil skäller jättemycket och jag hör hönsen i trädgården” Jonathan sa åt Ines att gå och lägga sig efter som ”det nog inte var någon fara”. Han var förstås inte helt vaken, MEN ÄNDÅ! Bodil rusade runt härinne i säkert en halvtimme och såg genom fönstren hur räven högg höna efter höna utan att hon kunde göra något, och hon larmade oss men inget hände. Så hemskt!

Efter den här händelsen har Bobo blivit lite knäpp. Jag tror hon är sabbad för alltid. I fyra månader har hon nu kastat sig upp ur soffan vid minsta pip från hönsen och spanat ut genom fönstet. På nätterna bandskäller hon på gud vet vad, vi ser aldrig någonting därute i mörkret. Vi hänger en filt över hennes spaningsfönster i trappen så hon inte kan övervaka trädgården nattetid.

Och nu, lagom tills hon hade lugnat sig lite i alla fall, har en av tuppkycklingarna börjat pröva sin stämma och ”gala”. Det låter ju helt knäppt såhär i början, och varje gång tuppen tutar far Bodil upp. Vad fan var det!

Kategorier
Bodil Hund Lycka

Fyra år med Bodil

Idag är det fyra år sen Bodil flyttade hem till oss. Första tiden bar vi henne jämt känns det som, hon var i knät eller i famnen hela tiden, och var hon på golvet fick man passa henne hela tiden. Det vara som att ha en bebis, man fick inget gjort om inte Bodil hade sovit, kissat och lekt först.

Varje dag bet hon barnen med sina sylvassa valptänder så att de grät och blödde. Men de älskade henne så mycket!

Det gjorde vi alla. Exakt hur mycket förstod vi när hon slet av ledbanden i bakhasen förra julen och avlivning nämndes som ett alternativ till behandling. Vi gör vad som helst tänkte vi, vi säljer bilen eller skaffar ett extrajobb, bara hon kan opereras och klarar sig.

Att ha en hund i huset är att aldrig känna sig ensam. De gånger hon inte är hemma är det för tyst i huset, även om hon oftast ligger någonstans och slaggar så känner man att hon är här. Hon är en lycklig hund som springer i skogen varje dag, jagar ekorrar och äter bajs, nästan aldrig behöver vara ensam, överöses med gos och lek och sover i barnens sängar varje natt.

Eftersom Bodil har hudproblem – kliar sig som en galning i perioder – så kan vi inte ta valpar på henne, sorgligt nog. Men jag och barnen tycker att det är dags för en till valp nu – vi ska bara övertala Jonathan.

Kategorier
Bodil Hund Lycka

Och Bodil mår också bra

Bodil slet ju sönder ledbanden i ena hasen på julafton, och många timmar i mellandagarna och på det nya året tillbringades på djursjukhuset i Uppsala. Bobo var glad för det allra mesta och verkade inte direkt smärtpåverkad –helt i linje med hennes personlighet.

Operationen – en rekonstruktion av ledbandet – gick bra, och hon kommer att bli helt återtälld! Sån lättnad! Semesterkassan rök, men men.

Nu är bandaget borta (vilket härke att packa in varje gång vi skulle gå ut, hindra Bobo från att gnaga på det, åka och få det omlagt och försöka förhindra att hon fick skavsår) och rehabiliteringen är i full gång. Vi har fått en miljon övningar att göra och strikta order att inte gå för fort fram. Bodil själv tycker att hon är bra nu, så det är ju svårt att få henne att tagga ner.

Usch vad oroliga vi var. Ett tag trodde vi att hon skulle bli så nedsatt att hon aldrig kunde springa och leka igen, vilket sopigt liv det hade blivit för henne. Men i sommar kommer hon att vara som vanligt – inshallah!

Kategorier
Bodil Gnäll

En vanlig arbetsdag + Bodil är hemma

Vissa dagar kan jag bli avundsjuk på folk som går till kontoret – alltså en plats som bara tillägnas jobb, där man inte har något annat att göra utom att möjligtvis slösurfa bort en kvart här och där. Jag har ju mitt kontor i Norrtälje en dag i veckan, men ibland behöver jag jobba hemma, och eftersom jag är en mästare på prokrastinering tar det låååång tid för mig att nå fram till skrivbordet.

Igår ägnade jag förmiddagen åt att plocka in tvätt, byta lakan, ta hand om djuren, såna saker. Och precis när jag skulle börja skriva en text hörde jag ett förfärat kackel utifrån hönsen – höken var på besök, så jag fick rusa ut och skrämma bort den och stänga in hönsen.

Sen, precis när jag – igen – skulle börja jobba, ringde de turligt nog från Djursjukhuset och sa att Bodil var redo att åka hem! Så jag kastade mig i bilen och körde iväg.

Lilla Bobo har varit väldigt olycklig på sjukhuset, tyckte det var hemskt att sitta i en bur hela dagen och natten, vägrade äta och bara låg och glodde. När jag hämtade henne var hon helt personlighetsförändrad, spak och nästan rädd! Under kvällen var hon likadan, idag har hon i alla fall viftat lite på svansen. Men hon är helt klart traumatiserad av sjukhusvistelsen.

Hur som helst! Om allt går bra med rehabiliteringen kommer hon troligen att bli helt återställd, det var ju fantastiska nyheter och mycket bättre än vi först trodde!

Kategorier
Bodil

Nu oroar vi oss för Bodil

Edit: Klockan sju på kvällen ringde de, operationen har gått bra och Bodil är vid gott mod!

I morse lämnade jag Bobo på djursjukhuset i Uppsala för operation, och hon struttade glatt och förväntansfullt iväg med sköterskan. Någon gång under dagen kommer hon opereras, och imorgon eller senast i övermorgon får hon komma hem. Grejen är att vi inte vet vilken operation som är möjlig – kirurgen ville ha mandat att steloperera om hon ser när hon öppnat upp att det inte går att rekonstruera de skadade ligamenten. I så fall blir väl Bodil halt och får nedsattt rörlighet? Jag vet inte riktigt vad det innebär att vara stelopererad, mer än att det är bättre än att amputera benet, som är sistahandsalternativet.

Jag brukar inte oroa mig eller älta grejer, tror oftast att det mesta kommer ordna sig till det bästa. Och det trodde jag ända tills Bobo gick iväg med sköterskan – då började jag fantisera om att de ska ringa och säga att hon dött på operationsbordet (vilket det förstås inte finns någon anledning att tro).

Jaja, det här blev ett meningslöst inlägg eftersom jag inte vet än hur det gått, men men. Nu ska jag försöka jobba och inte tänka på Bodil.

PS: Det verkar som att kossor bajsar väldigt mycket och överallt, så man lär ju behöva mocka en hel del. Blev lite mindre sugen när jag läste det.

Kategorier
Bodil Katastrofer av mindre eller större omfattning

Stackars Bobo!

Mellandagarna blev inte som vi hade tänkt, för på julafton hoppade Bodil efter de romerska ringarna i Ines rum, halkade när hon landade och slet sönder ligamenten i ena bakhasen.

Tiden sen dess har tillbringats på UDS i Uppsala eller i bil på väg dit eller hem (tre timmar tur och retur). Vi måste välja mellan tre svåra åtgärds/behandlingsalternativ som alla har sina risker.

Bodil har väldigt ont (även om hon är väldigt smärttålig och inte klagar) och det är en komplicerad skada – hur komplicerad vet vi inte förrän kirurgerna har öppnat och tittat in. Men de misstänker andra skador som inte syns på röntgen.

Nu har hon ett tillfälligt bandage och en skena för att stabilisera, efter nyår ska vi tillbaka till UDS och ge besked om hur vi vill göra. Hon har en jättestor tratt för att inte komma åt bandaget, och vi passar henne hela tiden när tratten inte är på. Vi har möblerat om halva huset och lagt ut madrasser för att hon inte ska hoppa upp i möbler.

Bodil är den finaste hunden! Alla som mött henne på sjukhuset säger att hon är så trevlig och medgörlig – stoisk, som en veterinär uttryckte det. Många hundar gråter i högan sky där på sjukhuset, och även snälla hundar bits när de har ont och blir undersökta. Men inte Bodil, hon viftar på svansen när sköterskan kommer in, fastän hon är så drogad att hon inte kan lyfta på huvudet ens.

Nu måste vi bestämma oss för vilket behandlingsalternativ vi ska satsa på i första, andra och tredje hand, vi måste planera om vår tillvaro de närmaste månaderna då en av oss kommer behöva vara hemma så gott som hela tiden och vi kommer behöva åka till Uppsala varannan-var tredje dag för omläggning av bandage. Och så måste vi hitta på en ny plan för veden vi skulle tagit nu på jullovet, och vad vi kan avstå från (DN-prenumeration, familjens tågluff till Berlin i sommar) för att ha råd med den astronomiska veterinärräkningen…
Vi hade just köpt en dragsele till henne, och på julaftons morgon drog hon upp en säck foder till hönsen i pulkan. Men det blir nog inget mer dragande för henne, och definitivt inget mer kampande/hoppande/springande efter bollar och pinnar. Ett stillsamt liv som familjehund väntar efter behandling och konvalescens.

Ja det är ju bittert alltihop, men jag grämer mig inte faktiskt. Jag är bra på att gilla läget, precis som Bodil som tycks finna sig i allt vi utsätter henne för. Nu är det såhär, och vi ska göra det bästa möjliga för Bodil!

Kategorier
Barn Bodil Hund Jul

Tredje advent

Jag gick upp tidigt och satte en lussebulledeg. Fotade av någon anledning bara degen, inte reultatet, men men.Sen gick vi ut och flyttade fåren från sommarhagen till vinterhagen. Det gick hur smidigt som helst, älskar att fåren är såna flockdjur att alla springer om en springer. Och såklart springer man efter en människa som skramlar med en hink med spannmål. Barnen stod strategiskt utplacerade längs färdvägen på ställen där vi inte ville att fåren skulle avvika, men ingen försökte ens.

Jonathan har byggt en så smidig höhäck till vinterhagen. Vi kör in höbalen från baksidan där det är helt öppet, och så drar vi fram höet till kanterna, så att fåren kan stå där och äta. Verkar funka finfint!Sen testade vi Bodils nya sele och försökte få henne att dra pulkan. Hon var förvirrad och lite rädd.Här kommer man ju ingenvart! Sitter ju fast!  Jonathan fick visa hur man gör, men hon hajade ändå inte. Vi tänker att hon får vänja sig lite i taget, först vid att vara fastspänd vid selen, sen att dra pulkan, sen att dra pulkan med ett barn i. Tror att hon kommer att tycka om det! Amstaff gillar ofta pulling, alltså att dra tunga grejer. Sen kom alla barn ut och åkte pulka. Bodil hjälpte till att rensa pulkabacken från sly. 

På eftermiddagen kom Jonas kusiner och moster (som också heter Bodil – en källa till förvirring och viss förskräckelse när Jonathan skällde på hund-Bodil; NEJ! SLUTA HOPPA BODIL! GÅ OCH LÄGG DIG!) på adventsfika. Och Jonas skäggagam Gecko satt på fikabordet och poserade med julklapparna.

Nu: sista skolveckan innan jullovet. Alla är så trötta.

Kategorier
Återbruk Bodil Grisar

Lite sol och återbruk

I helgen sken en svag sol en liten stund – men den orkade inte så högt att den tog sig fram till Bodils vanliga plats i trappan. Hon anpassade sig.

Jag och Jonathan har byggt till grisarna. Här är en frostskyddad vattenho som Jonathan har byggt, den är isolerad och har värmeslinga i sig. Utsidan är byggd av brädor som satt i en volt till hästarna när vi flyttade hit. Sen byggde vi hönsgård av dem, och nu när hösgården är riven användes plankorna till den här vattenhon. Såna är vi! Eller ja, Jonathan, han är sån. Det är bra! Jag slarvar alltid bort grejer eller slänger, så jag måste/tror att jag måste köpa nytt.

Vi har också nästan byggt färdigt grishuset. När fåren kommer till vinterhagen måste de få tillbaka sitt stall, där grisarna nu sover djupt nedborrade i höet. Så grisarna behöver ett hus! Vi byggde i moduler. Tre väggar som sen ska målas och sättas ihop på plats i hagen, och så ett tak såklart. Det enda vi köpte var några takplåtar och några osb-skivor. Vi byggde stabilt efterom grisar sabbar allt – de gnuggar sig och äter upp. Så tre lastpallar på insidan av varje osb-skiva blev det. Och så satte vi igen spjälorna för säkerhets skull, så att ingen liten kulting trillar in och fastnar. Just nu påminner det om ett bygge från en parklek på 70-talet, men det kommer bli fint!
Jag var inne hos grisarna en stund, och en av smågrisarna låter sig klias nu! Det är mysigt. De är så söta, det ser alltid ut som att de småler lite och är så nöjda.