Kategorier
Livet

Kära dagbok

Igår började jag dagen som vanligt – långfrukost framför Morgonstudion. Lägg märke till Bobos lilla nos under filten i soffan 🙂

Jag sitter kvar i säkert en timme efter att barnen åkt till skolan. Det är skönt att vakna långsamt till brasans sprak, och dessutom tar det ungefär en timme för mig att tvinga i mig en macka på morgonen. Jag behöver den för att orka med en arbetsam djurrunda på en dryg timme:

Först gick jag till fåren och fyllde på hö åt dem. Släppte ut korna som kom och kollade om höet vid foderbordet ute var godare än det i stallet.

Det var det, de glufsade på även om Mållan ser missnöjd ut. Det gör hon jämt, även när hon är nöjd och glad, det är bara hennes uppsyn helt enkelt. Här ser man dynamiken i koflocken tydligt – Flora står intill Mållan och äter obekymrat, Frida håller sig på behörigt avstånd och äter från en egen plats, skyddad från Mållans elaka påhopp.

Grisarna fick frukost – idag blev det kornkross. Oftast får de bröd och grönsaker från Ica plus foderärtor, men nu var icamaten slut. Grisarna behöver mycket mat när det är kallt eftersom de är ute jämt.

Sen mockade jag i kornas lösdrift, dagens jobbigaste och tråkigaste. Det är lätt att lyfta bort bajset så länge de inte legat i det och plattat till det och masserat ner det i ströbädden – vilket de nästan alltid har gjort. Nåja, det är ändå dagens träningspass. Det är viktigt att pulsen går upp någon gång under dagen ju!

Mållan hade siktat bra som vanligt och lyckats både kissa och bajsa i matskålen (efter att hon ätit färdigt gubevars). När jag ser det här fantiserar jag om rumsrena kor som går på pottan, så behövde man bara tömma den varje dag, haha. Nämen kor bajsar otroligt mycket och de är experter på att bajsa på knäppa ställen. På varje liten avsats i stallet ligger det en bajshög, ofta i vattenbaljan och nästan varje dag i höhäcken.
När jag gnäller över kornas enorma bajsmängder försöker jag tänka på hur mycket nytta vi kommer ha av bajset sen i form av gödsling och jordförbättring.

I alla fall, efter djurrundan grundade jag ett av köksskåpen inför målning. Köksrenoveringen går långsamt eftersom vi ju använder köket samtidigt – det blir en himla oreda om man river ut allt ur alla skåp på en gång. Så innan skafferiet är klart och inflyttat så tar jag ett eller två skåp i taget för att inte skapa kaos med för mycket prylar framme.

Apropå skafferiet, titta vad fint det blir! Jag är så otroligt glad för det och gottar ihjäl mig i förväg inför inflyttningen. Jonathan har byggt hela ”skalet” och jag har grundmålat väggarna därinne. Nu ska Jonathan bygga hyllorna, jag ska måla rubbet och belysning ska upp. Det blir en lampa som tänds automatiskt när man öppnar skafferidörren, känns helt orimligt lyxigt!

Sen tog jag en lunchpromenad med Bodil som vägrade följa med ut till sommarhagen för det var för tråkigt, hon stod på gårdsplan och låtsades att hon inte hörde när jag ropade på henne. Jag gick in och hämtade kopplet, och då blev det fart, för då förstod hon att hon skulle få gå på nya vägar. Eller nya och nya, vi gick längs vägen helt enkelt – men det är ändå mycket intressant för Bobo att gå där och sniffa efter vem som kissat sen hon var där senast och såna saker.

Sen blev det lunch i hallen där vårt köksbord står just nu under skafferibygget. Det är opraktiskt och trångt, men ändå mysigt med ny utsikt, och jättemysigt att sitta vid kaminen! Jag och Morris och Jonathan åt falukorvsrester. Ospännande, men trevligt ändå tycker jag.

Jahapp, efter lunch gick jag ut och skottade uppfarten för att kunna ta mig till Norrtälje och köpa mer färg, några hyllplan och mat. Dagens andra träningspass, hurra!

Gulliga Bertil kom och sa att hans mat var slut, så jag följde med honom in i ladan och fyllde på.

Hemma igen, mellis i hallen i värmen från kaminen. Sa hej till barnen som trillade in från skolan. Jag hade en idé om att jag skulle äta en semla om dagen ända till påsk (haha, braka rätt igenom fastan på semlor, så blasfemiskt va!) men det sket sig eftersom semlorna var slut i affärn, så det blev en tråkig macka. Sen gjorde jag kvällsrundan hos djuren:

Tog in ägg, räknade in hönsen och stängde om dem, kollade att de hade vatten och mat.

Tog in korna och gav dem lite kross och mineraler, fyllde på hö och vatten och ryktade dem lite. Kossor är extrema vanedjur, de står alltid och väntar på mig om jag är sen.

Mållan har en egen avdelning i stallet bakom en bom, eftersom hon mobbar Frida annars och inte låter henne äta. Efter att Mållan tömt sin krosshink lägger hon sig alltid på knä med frambenen och sträcker sig så långt hon kan in under bommen och försöker nå Fridas och Floras krosshinkar.
Det låter som att Mållan är världens mest diktatoriska ledarkossa, och det är hon på sätt och vis, men hon är absolut inte väre än andra kossor. Kor är taskiga motvarandra helt enkelt. Men de är också snälla – Mållan och Flora (och Flora och Frida) står ofta och gosar, kliar sig mot varandra och slickar varandra kärleksfullt. Mållan är taskig mot Frida men inte så att hon gör illa henne, hon bara markerar vem som bestämmer och kontrollerar att Frida vet sin plats.

Efter att vi ätit pastasallad med halloumi till middag (jag får ofta ett sommarmatsryck mitt i vintern) målade jag i köksskåpet och skafferiet.

Sen tog jag ett bad och lyssnade på USA-podden medan Jonathan och Ines var ute med hunden.

Sen läste jag Mördarens apa för Ines och Bodil i Ines säng. Väldigt mysigt, varför slutade man någonsin med godnattsaga?

Slutade dagen där den började – i tv-soffan. Kollade på Aktuellt med Sixten som vanligt. Kollar alltid kl 21 pga boomer, hetsar alltid för att inte missa löpet, då känns det meningslöst att kolla. Igår grät jag en skvätt åt ett reportage om migranternas tillvaro i något slags informellt läger Bosnien. Det är så hemskt hur människors liv ser ut. De sover under bar himmel mitt i vintern. Barnfamiljer. Och jag som surar för att jag inte har råd att köpa tapeter till köket.

Sen gick jag i alla fall och la mig och läste den här boken som är väldigt intressant och högst aktuell.

Så går hela veckan alla dagar och år.

Kategorier
Döden Får Grisar Livet

Hejdå killdjuren

Hos oss bor nästan bara tjejdjur. Killdjur är jobbiga att ha – ofta blir de bråkiga med åren, och så måste man ha dem åtskilda från tjejerna för att det inte ska bli barn jämt och ständigt.

Undantaget är hönsen, hos dem får det gärna bo en tupp som tar hand om damerna och beskyddar dem, och förstås befruktar äggen (men det gör ju inget så länge hönorna inte ruvar på dem). En hönsflock mår bra och känner sig trygg av en tupp (eller för den delen en ledarhöna).

Bob jobbar fortfarande hos Pia och Peggy som synes ovan, så han får gå kvar över tiden för nästa brunst också för säkerhets skull. (Bilden är från en påsättning den 11 januari, så om det tar sig kommer Pia att grisa runt den femte maj – mmm tänk vad härligt livet är den femte maj va! Sol, fågelkvitter, spirande grönska och så gullegriskultingar på det.) Om några veckor får Bob åka till slakteriet och så hamnar han på grillen i sommar.

Baggen Ymer var en elak jävel. Eller han gjorde ju bara sitt jobb egentligen, men han stångade mig så jag hade ont i flera månader. Annars var han sådär lite överkelig som killdjur ofta blir faktiskt, kom och gnuggade sig mot en och ville bli kliad. Problemet var bara att han stank så att man fick lägga alla kläder i tvätten om man gosat med honom.
Ymer slaktades härom dan av Jonathan och hans arbetskompis som är jägare. Hans liv fick sluta på bästa tänkbara sätt för ett djur – han blev ledd åt sidan och så pang var han död, innan han ens hade hunnit fatta misstankar.

Det där med slakt har jag nästan vant mig vid. Inför själva dödandet har jag alltid lite ångest, men sen går det snabbt och odramatiskt och jag tänker efteråt att det inte var så farligt. Just nu kokar jag hundmat av Ymer, skinnet ligger saltat och väntar på att frysas in och skickas med nästa års leverans till garveriet.

Kategorier
Köket

Köket! Äntligen!

Köksrenovering har känts så avlägset eftersom det är så himla dyrt. Även om vårt kök är trist och slitet är det hyfsat funktionellt, så vi har lagt krutet på annat. Men efter att ha dreglat över Simnatorpets kök på insta:

Så blev jag ändå inspirerad att måla om och tapetsera, och då började Jonathan prata om att bygga ett skafferi och en väggfast sittbänk. Och så vill vi ju byta ut den fula plastmattan på golvet. Detta har vi gjort hittills:

Jag har tejpat upp två tapetprover på väggen – jag röstar för den övre (alltså PRICK samma som Simnatorpets, hehe), vad tycker ni?

Jonathan har ritat skafferiet på golvet.

Och så har jag krafsat upp ett hål för att se hur det ser ut under plastmattan…

Sen insåg vi att vi inte har råd att göra allt på en gång. Så vi börjar med att bygga skafferiet och bänken och måla, och väntar med tapeterna och golvet (det blir ett linoleumgolv, trägolvet kanske är fint (eller i alla fall innan jag stack kniven i det, se ovan) men det blir för kallt och dragigt.)

Såklart sväller projektet hela tiden; om vi tar bort det här överskåpet för att få plats med skafferiet blir det en snutt där det nya taket saknas, då måste vi skarva där, och om vi skarvar på en ny taksnutt så borde vi måla hela taket så det blir samma nyans… Om vi byter ut den listen borde vi byta alla, osv osv.

Men! Vi tar en liten bit i taget. Det blir bra! Idag ska jag röja upp en plats i hallen innanför köket mot Sixtens rum där kylen ska stå, och så kanske jag hinner måla insidan av ett skåp också.

Men först ska jag gå ut och ta in korna, för nu har det börjat snöa regnblandat därute, ser jag från min nya skrivbordsplats i sovrummet (Jonathan snodde arbetsrummet när han började jobba hemifrån i våras).

Kategorier
Livet

Hej igen…

Det blev ett långt jullov från bloggen, men jag har inte åkt till Dubai, lovar 🙂

Imorgon börjar vardagen igen. Den här julen blev stillsam, nedskalad, lugn och lång. Skönt faktiskt! Man är ju bra sugen på att träffa folk nu, men samtidigt rätt skönt att vila i att det faktiskt inte går, och bara softa istället.

Eller softa och softa, jag har dragit igång en köksrenovering (mer sen), Jonathan har gjort ved, och så har vi ju allt det dagliga på gården. Men vi har också spelat spel med barnen, legat i sängen och läst tidningen efter frukost och ja, softat helt enkelt.

Ines 12-årsdag igår blev la grand finale på jullovet. Och firades förstås på bästa coronavis med en skogsutflykt (hur blir backlashen på detta extrema friluftsår, undrar jag). Vi tog fyrhjulingen till en fin plats i skogen där ingen av oss varit förut.

Fort gick det och det var ganska läskigt för det var så halt. Vi slirade hit och dit i kärran bakom fyrhjulingen, och jag kan ha skrikit en del, till barnens förtjusning.

Varm choklad och fika från Ica. Så typiskt att det alltid ligger en plastpåse någonstans när man ska ta en lite härlig bild.

Särskilt för Bobo är det härligt med nya platser. Hennes värld är väldigt liten för det mesta, huset, trädgården och samma promenad i sommarhagen dag ut och dag in. Hon blir otroligt förtjust över att få nosa på nya platser.

På kvällen åt vi marängswisstårta, och idag ska 12-åringen färga håret limegrönt. Jag ska hänga tvätt och måla insidan av ett köksskåp.

Det blir skönt med vardag igen. Vi får se hur det går för högstadieungarna, men de ska till skolan imorgon i alla fall. Blir skönt för alla!

Vi hörs snart!