Kategori: Katastrofer av mindre eller större omfattning

Kategorier
Får Katastrofer av mindre eller större omfattning Kor

Alltid något

Nu när jag har slutat mjölka (mjölken räcker bara till kalvarna) så är mina morgnar så mycket lugnare. I teorin.

Grejen med att ha en massa djur är att man aldrig riktigt kan planera sin tillvaro. Någon blir sjuk, föder barn, rymmer eller hittar på nåt som måste adresseras omedelbart.

Imorse kände jag på riktigt ett litet pirr (jaja man är en simpel människa, men ändå lättgladd, det är ju bra!) över att slippa gå ut och mjölka utan istället få äta frukost och läsa tidningen för mig själv när de andra åkt.

Men Ines ringde precis när de gått och sa att Frida stod på gårdsplan. När jag kom ut var även Lena på väg i full kareta. I hela välkomstbetet stod kor och får och betade (och gnagde på plasten på höbalarna vi ställt där). Någon hade forcerat grinden mellan hagarna. Så jag fick en rejäl språngmarsch i pyjamas och foppatofflor istället för en lugn frukost.

Jaja, alla gick med på att gå hem till sommarhagen, och nu ska jag sätta igång och jobba med en frilansgrej jag håller på med.

Bilden har inte med texten att göra, men jag tog den för att de där stora betorna får mig att tänka på en barnbok – vilken?

Kategorier
Döden Gnäll Katastrofer av mindre eller större omfattning Kor

Vilken vecka

För mig är det ingen större skillnad på heg och vardag – är det helg så är barnen hemma också, det är väl det. Så fredagar är inte så speciella för mig som de är för folk med vanliga jobb, men nu känns det ändå skönt att den här veckan är slut! Den har känts lite såhär:

De här två döda mössen låg utanför vår ytterdörr i säkert två dagar. Välkomna hem till oss liksom.

Här är veckan som är anledningen till mitt gnäll:

Måndag: död och förstörelse.
Det blåste som fan. Delar av vårt ladutak blåste av. Vi körde sista gänget med lamm till slakteriet. Stackars Mållan som är så spruträdd fick en spruta.

Tisdag: mer död.
Melissa slaktades och lämnade en stor blodpöl på gårdsplan. Mållan fick spruta. Det är jobbigt att sätta fast henne och ge henne sprutan för att hon får sån panik.

Onsdag: missförstånd och misshandel.
Jag gick upp klockan fem och åkte med Bodil till veterinären för kastrering. När jag var nästan framme ringde Jonathan och berättade glatt att Bodil spytt på natten. Såklart ville de inte söva henne då, så jag fick åka hem igen. Vi sprutade Mållan igen.
Jag föll handlöst baklänges när vi skulle rulla in en torvbal i ladan och satte mig pladask på kanten av en lastpall och fick århundradets största blåmärke på röven.

Torsdag: spruta och knäppis.
Mållan fick sin sista spruta! Men det jobbigaste i torsdags var att åka och köpa en hövändare hos en riktigt skum person som pratade väldigt mycket om att han fått morfin en gång och råkat säga att han skulle skjuta Stefan Löfven, och då hade poliser stormat hans hem…

Fredag: tandis.
Jag drog ut en visdomstand. Som tur var visste jag inte när jag åkte till tandis att den skulle dras ut, det bestämde vi där. Tycker det är superläskigt att dra ut tänder, men tandläkaren och sköterskan var snälla och sa åt mig att andas lugnt och att allt skulle gå bra. Och det gjorde det!

Men nu tar vi helg! Ikväll blir det fredagsmys och imorgon vaknar vi till beskedet att Joe Biden vunnit valet i USA och världen kan bli lite lite mer normal mitt i allt det onormala. Eller hur?

Kategorier
Får Katastrofer av mindre eller större omfattning Kor

En jobbig dag

Igår var en så jobbig bondedag. Det blåste som fan och flera plåtar på ladutaket – som jag riskerat liv och lem för att lägga – blåste av.

Jag oroade mig för Mållan och hennes mastit hela dagen, och på kvällen åkte vi till slakteriet med de sista lammen för i år. Vi flängde runt och försökte styra upp saker, få tag på folk och lösa problem.

Men vi gjorde också en rolig sak! Vi tog tackorna till vinterhagen och den nya fina lösdriften, och sen släppte vi på baggen.

Han skred genast till verket. Ylva stod till förfogande! När bilden togs hade han varit i hagen i mindre än en minut. Och jag skapade en ny anteckning i mobilen:

Ja, så nu börjar det nya fåråret. Det känns så fint att mitt i mörkaste november tänka på lammen och våren.

Idag är en bättre dag – konstigt nog eftersom den innehåller död. Mer om det sen!

Kategorier
Katastrofer av mindre eller större omfattning Kor

Man behöver grannar på landet

Att ha djur är svårt, det är läskigt med ansvaret när de blir sjuka, det är upp till mig som djurägare att hålla koll så att de mår bra och att ingripa om de inte gör det.

Och kor är extra svårt. Det är ett nytt djurslag för mig så jag har inga rutiner och ingen förförståelse. Jag försöker lyssna på alla goda råd, men det är inte säkert att jag skulle följt dem om jag haft egen erfarenhet att luta mig mot.

En kombination av många kockar, en avbruten sinläggning och en försenad medicinleverans (avregleringen av apoteksverksamheten ger mig hjärtklappning av iska varje gång jag tänker på det!!!!) gjorde att Mållan nu fått en mastit (juverinflammation). Det känns extra jobbigt eftersom hon var så otroligt sjuk precis när hon kalvade och faktiskt höll på att dö.

Men det ska hon inte göra den här gången! Tack vare fantastiska människor i mitt nätverk fick hon pencillin direkt igår kväll, bara några timmar efter att jag upptäckt att hon hade feber. Grannen hade pencillin (som såklart en veterinär ordinerat), och en annan granne kunde komma och sticka den gigantiska sprutan genom Mållans supertjocka hud (Mållan är extremt spruträdd och måste stå totalt fixerad för att det ska funka).

Sån otrolig lättnad när grannen direkt sa ja på fredagskvällen och kom över för att ge sprutan. Jag är så tacksam för våra grannar. Man behöver grannar på landet, sa hon som gav sprutan, och det är verkligen sant.

Kategorier
Katastrofer av mindre eller större omfattning

Oduglig men tillfälligt nöjd

Jag har gjort illa mitt knä på något sätt. Jag kan inte säga exakt vad som hände, det har krånglat ett tag (kanske ända sen jag blev stångad av baggen faktiskt), men nu är det värre än någonsin. Igår morse grät jag nästan (eller jag gick och gnällde för mig själv i alla fall) i slutet av djurrundan när jag hade suttit på huk och mjölkat, mockat och sen släpat hö till alla. Resten av dagen var jag ett vrak, och i morse när jag vaknade kunde jag inte stödja på benet.

Jag har fått en telefondiagnos av en läkare; hydrops (vilket hittepåord!), det ska nog gå över av sig själv med vila. Blev erbjuden kryckor men där går gränsen!

Men jag har förstås tagit det lugnt idag, suttit vid skrivbordet och gjort bokföring och ringt en massa samtal och betat av såna där surdegar som ligger och alstrar stress.

Jonathan och barnen är i Falu gruva idag och Morris (som har flyttat hem till oss igen, hurra!) sitter i sitt hus och jobbar, så det är helt lugnt här. Jag har satt mig i fåtöljen i vardagsrummet med min stickning och tänkte lyssna ikapp på USA-podden.

Tänt ljus har jag förstås gjort också, och en brasa. Därute regnar det på hönsen.

Vilken LYX ändå! Sånt här gör jag bara när jag av tvång är stillasittande – nu känns det rätt bra ändå med det där skadade knäet.

Kategorier
Katastrofer av mindre eller större omfattning

Avvärjda katastrofer

Usch vilken dag det blev igår. Det började med att traktorn vi trodde vi hade paxat blev såld till en annan (okej ingen katastrof kanske, men en besvikelse var det absolut). Sen ringde en skärrad granne för att hennes ko gått igenom staketet, sjunkit ner och fastnat i ett dike. Vi åkte dit med fyrhjulingen och mötte upp andra grannar med andra fyrhjulingar – men det visade sig att vi kunde dra upp henne med människokraft (sju personer drog på led). Stackars kossan, hon var kall och rädd, men oskadd!

Medan jag stod här med kossan och väntade på en fyrhjuling som skulle ta med henne hem ringde Jonas och berättade att höken varit i hönsgården. Fjädrar överallt och skärrade höns i buskarna! Men vi räknade ihop dem och ingen saknades. Någon av dem har varit i klorna på höken och blivit av med fjädrar men kommit undan – troligen tack vare Jonas som öppnade fönstret och gjorde oväsen.

Och idag visade det sig att hen som snott traktorn framför nosen på oss ångrat sig, så nu får vi köpa den ändå!

Hurra för tre avvärjda katastrofer/besvikelser.

Kategorier
Bodil Katastrofer av mindre eller större omfattning

Nervvraket vaktar gården

Bodil är ju ingen vidare vakthund, hon älskar alla besökare och är bara glad jämt. Visst skäller hon om någon kommer, men sen delar hon ut pussar (oavsett om gästen är sugen eller ej).

Men en sak vaktar hon – hönsen. Ser hon räven blir hon galen, och hon reagerar alltid om hönsen kacklar förfärat.

Och här kommer det hemska, sanningen om vad som hände vid rävattacken i våras då vi blev av med alla höns, och det som kanske gjort Bodil helknäpp för alltid:

Vi hade glömt att stänga hönsluckan, det gjorde vi ganska ofta förut. Eller, den hade gått sönder två dagar tidigare och ingen hade kommit sig för att laga den än. På natten kom räven. Bodil upptäckte räven, började skälla och försöka väcka oss. Jag sov som en stock med öronproppar och märkte ingenting. Jonathan vaknade men tänkte att ”det nog inte var någon fara”. Ines vaknade och försökte väcka Jonathan, hon sa: ”Bodil skäller jättemycket och jag hör hönsen i trädgården” Jonathan sa åt Ines att gå och lägga sig efter som ”det nog inte var någon fara”. Han var förstås inte helt vaken, MEN ÄNDÅ! Bodil rusade runt härinne i säkert en halvtimme och såg genom fönstren hur räven högg höna efter höna utan att hon kunde göra något, och hon larmade oss men inget hände. Så hemskt!

Efter den här händelsen har Bobo blivit lite knäpp. Jag tror hon är sabbad för alltid. I fyra månader har hon nu kastat sig upp ur soffan vid minsta pip från hönsen och spanat ut genom fönstet. På nätterna bandskäller hon på gud vet vad, vi ser aldrig någonting därute i mörkret. Vi hänger en filt över hennes spaningsfönster i trappen så hon inte kan övervaka trädgården nattetid.

Och nu, lagom tills hon hade lugnat sig lite i alla fall, har en av tuppkycklingarna börjat pröva sin stämma och ”gala”. Det låter ju helt knäppt såhär i början, och varje gång tuppen tutar far Bodil upp. Vad fan var det!

Kategorier
Höns Katastrofer av mindre eller större omfattning Trädgården

Det fulaste vi byggt, det näst fulaste vi byggt och något helt okej som vi har byggt

Alltså jag ÄLSKAR att ni på riktigt vill veta hur stängslet till hönsen ser ut!

Jo nu när vi blev av med alla hönsen passade vi på att städa ur och måla om i hönshuset, och även bygga om stängslet till baksidan av tomten som är hönsens, och ibland fårens turf.

Här har vi tidigare haft vårt fulaste bygge någonsin, nämligen det här:

Sommaren 2018 nödstängslade vi med fårgrindar, som vi ställde i sicksack för att de inte skulle välta. Hönsen hoppade ut mellan brädorna och vi försökte förgäves sätta trådar kors och tvärs för att hindra dem. Fårgrindarna började bågna åt olika håll och såg hela tiden ut att vara på väg att välta. Ingången är byggd av slanor och den var varken praktisk eller fin. Det andra bygget, som Jonathan tyckte var helt okej och gärna skulle behållit, kom till förra sommaren och såg ut såhär:

Lite mer diskret ändå, men fortfarande väldigt fult. Det syns inte så bra, men det sitter alltså ett svart plastnät längs hela. Innanför det går några eltrådar för fårens skull. Även här gott om trådar i överkant. Som hönsen högaktningsfullt sket i. Här har de obehindrat vandrat ut och in.

Men nu! Nu har vi byggt något som faktiskt är ändamålsenligt! Och lite finare väl?

Två meter högt! Med en riktig dörr! Känns som ett enormt uppköp ändå.

Kan inte bestämma mig om jag ska måla det i falurött för att det ska smälta in mer med Morris hus, eller om det bara kommer sticka ut mer då? Vad tycker ni?

Haha, kan inte fatta att jag visar det här fula hörnet av trädgården för er. Men ni bad om det! Typ.

Kategorier
Döden Höns Katastrofer av mindre eller större omfattning

Massakern i hönsgården

Vi tar en bild på Bodil från kvällspromenaden istället för bilder på lemlästade höns.

Näe hörrni, 2020 är ett äkta skitår. Igår morse klockan halv fyra väckte Jonathan mig och sa att räven varit hos hönsen. Den hade tagit med sig sex stycken, lämnat två skadade och resten döda, utspridda i trädgården. Vi fick nacka en direkt och gå runt med sopsäck och samla lik.

Den sista stackaren som satt i hönshuset och darrade verkade okej tyckte vi först. Hon åt och drack och värpte till och med. Men hon kunde inte lyfta på huvudet, något hade gått sönder när hon blev biten över nacken. Vi fick ta bort henne också.

Så nu är det mol tyst i hönshuset och trädgården. Vi har inte varit utan höns sen vi skaffade dem för fem år sen. Det känns verkligen tomt.

Men! Vi lånade kläckaren av Jonathans kompis igår, beställde avelsägg som hämtas idag, och om två veckor kan vi hämta hem några värphybrider! Och vi passar på att renovera hönshuset och stängslet medan det är tomt.

Det blir nog bra till slut. Men otroligt tråkigt på alla fina kycklingar vi hade kläckt fram, som blivit stora och nästan var värpklara…

Kategorier
Katastrofer av mindre eller större omfattning Kor

Betesfeber!

Det började så fint. Kalven hur stark och fin som helst, kon så snäll mot honom och oss, jag kunde mjölka utan problem.

Men så vände det efter ett dygn, Mållan fick extremt hög feber och sinade. Efter massor av oro, besök av världens bästa veterinär, koplågeri i form av fasthållande, stickande med nålar och armar inkörda i alla kroppsöppningar konstaterades betesfeber, dvs anaplasma. Det orsakas av en bakterie som överförs av fästingar, och det var bara en extrem otur att hon fick det just nu. Febern var så hög att en erfaren kobonde sa att vi skulle vara glada att hon överlevde.

Mållan fick febernedsättande igår och sen fick hon och kalven gå på upptäcktsfärd i trädgården. Väldigt populärt! Lille gubben skuttade runt och nosade på allt – han är så framåt och intresserad och väldigt tillgiven och kelig.

På kvällen när prover analyserats och betesfeber konstaterats fick Mållan rätt sorts penicillin injicerat, och i morse var hon feberfri. Vilken lättnad!

Så nu har vi avskiljt kalven i en kalvbox i lösdriften, så Mållan kan gå till honom och titta till honom, men han kan inte dia på hennes tomma juver så det blir förstört. Jag åkte till Ica och köpte tio liter mjölk imorse, vilket ju är helt bakvänt – vi häller in mjölk i systemet, tanken var ju att vi skulle få ut mjölk. Oh well.

Kalven åt med god aptit, Mållan var (relativt) nöjd med arrangemanget och stod och mumsade hö, och när vi kom ut ur stallet hörde vi göken gala i öster, och sen flög den rakt över oss.

Som bekant är östergök tröstergök, så nu kommer allt bli bra. Det var inte den starten vi önskade oss, men allt kommer bli bra.