Vad sysslar de här hundarna med? Scrollar på datorn och blockerar skärmen som två katter… Jag skulle bara titta in och berätta att lamningen har börjat. Filiokus fick tre stora fina lamm, två baggar och en tacka, för några dagar sen. Perfekt start! Men vi får se – förra året hade vi massor av fellägen…
(Ursäkta för usel bild, men det är inte direkt fotoljus i fårstallet. Hoppas på fina bilder på lamm som leker i vårsolen sen! )
Vi har ju tänkt göra en flasklammsgrupp av alla trillingar i år. Men Filijokus’ trillingar föddes så långt före de andra, så de får gå kvar med mamma. Man måste ju ha ett gäng lamm att starta med så de inte blir ensamma, och det känns taskigt att ta någon från mamman när det gått en vecka och anknytningen blivit stark. Kanske kan vi stödmata en av dessa tre med flaska…
Idag snöar det, men det är rätt skönt med en dag inomhus, jag eldar i kakelugnen, dricker kaffe, svarar på mejl och tvättar. På topplistan över rofyllda trygga ljud: tvättmaskins surrande, brasas sprakande.
Senare ska jag förså lite grejer tänkte jag. Hittills har jag bara sått kronärtskocka. Precis som varje vår tror jag att just den här odlingssäsongen kommer bli perfekt, inget ogräs, raka rader, stor skörd, konservering och förädling, mat hela vintern… Älskar tiden innan man hunnit sjabbla bort något och bara kan fantisera om hur bra allt ska bli!
Det har tagit lång tid att skriva detta eftersom jag hela tiden behövt freda mig från hundarna som lekt slagsmål ovanpå mig. Men nu är de klara med leken och ligger och tar igen sig som två korvar, kolla vad gulligt ändå!
Det tog en stund för Agneta att haja att hon måste vinkla huvudet för att komma åt maten i den nya höhäcken, men det löste sig sen.
Nedan ytterligare ett försök att fota Dianas juver – som nu hänger och skvalpar lite.
Sen gick vi ut och flyttade fåren från sommarhagen till vinterhagen. Det gick hur smidigt som helst, älskar att fåren är såna flockdjur att alla springer om en springer. Och såklart springer man efter en människa som skramlar med en hink med spannmål. Barnen stod strategiskt utplacerade längs färdvägen på ställen där vi inte ville att fåren skulle avvika, men ingen försökte ens.
Sen testade vi Bodils nya sele och försökte få henne att dra pulkan. Hon var förvirrad och lite rädd.
Här kommer man ju ingenvart! Sitter ju fast! 
Sen kom alla barn ut och åkte pulka. Bodil hjälpte till att rensa pulkabacken från sly. 
Vatten till hönsen och tacklammen som går tillsammans på baksidan av tomten. Det är inte optimalt att de delar vattenhink eftersom hönsen slabbar så, men det går ju inte att hindra dem från att dricka ur samma. 
Tar in ägg – dagens skörd: ett.
Tur att jag tog med korgen.
Det här är väl det sorgligaste man har sett! Mitt försök att pynta vårt fulaste bygge någonsin med julbelysning! Så deppigt. Men det är fint när det är mörkt!
Tacklammen får hö…
… och gullegrisarna får sin goda gröpe. De hör skramlet från hinken när man är på väg och kommer sättande! Eller, de springar faktiskt alltid fram. Om en granne går förbi ute på vägen springer de alltid dit för att hälsa. De är så nyfikna.
Sen går vi till tackorna borta i sommarhagen och fyller på vattnet och river fram nytt hö åt dem i höhäcken.
Fåren själva stod och tryckte uppe i skogen och hade ingen lust att hälsa idag. 
Den här vyn från fårhagen mot stora vägen är så fin! Förutom att ingenting egentligen är fint i det här vädret.
Men en bra sak med november är att man ser saker som annars är täckta av lövverk. Som den här gulliga mossbetäckta bergsknallen bakom Morris hus!