Jamen! Så god den blev! Vi lämnade in sammanlagt 76 kilo äpplen och fick ut 51 liter must. Men på två år har vi tjänat in kostnaden av en egen äppelmustare, så nästa år köper vi en och fixar mustandet själva.
(Jag borde inte ha tagit den här sista bilden sent på kvällen… Musten ser också ut som kiss – men den smakar syrligt och färskt äpple. Precis som att ta en tugga – förutom att man slipper tugga.)
Härom dan plockade jag och Jonathan fem Ikeakassar fulla med äpplen från vårt vinteräppelträd.
Helt fantastiskt – förra året tog frosten äppelblommorna och vi fick bara några ynka äpplen.
Idag började jag gå igenom äpplena och sortera ut de vi ska lagra. Resten – omkring 70 kilo gissar jag – åker till musteriet imorgon! Ska bli så härligt med egen must! Ingen mer coca cola till fedagsmyset!
Och på den här ocharmiga bilden tagen genom Ines sovrumsfönster syns de enorma mängder som fortfarande sitter kvar på trädet. Jösses va!
Igår när jag och Jonathan försökte ta oss in i djungeln som har bildats i växthuset för att skörda, gallra och rensa så började jag fantisera om nästa odlingssäsong. Såhär ser cykeln ut för mig:
På vårvintern börjar vi planera, fantisera, göra ritningar över trädgårdslanden och beställa fröer.
Lagom tills fröerna kommer har jag börjat med något helt annat, och Jonathan får sköta hela försådden.
Vid utplanteringen är jag entusiastisk igen – jag kan gå och rycka ogräs flera gånger om dagen och gotta mig åt hur välskött och välorganiserat allt kommer att vara i år. Räta rader!
Frampå sommaren tappar jag kontrollen och ogräset tar över. Växthuset går jag oftast inte ens in i. Börjar gå omvägar och tittar åt andra hållet när jag passerar salladen som gått i stock (vägrar dock att köpa sallad i butik eftersom jag borde kunna skörda hemma).
När det är dags att skörda i trädgårdslandet har zucchinin växt sig bautastor, potatisblasten möglat, kåltälten sprängts av förvuxen broccoli som gått i blom för länge sen. Jag skördar och försöker hinna frysa in och sylta och safta, samtidigt som jag fantiserar om nästa års kontrollerade skörd, med gott om tid för att ta tillvara allt.
Och där är vi alltså nu. Sista fasen är att avveckla allt, och det är alltid en stor lättnad – samtidigt som pirret inför att börja beställa fröer gör sig påmint.
Såna här kommer alltså inte hittas på marken i växthuset nästa år. Ej heller några förvuxna gurkor eller tomattjuvar. Så härligt det ska bli!
Två gånger om året tar vi träckprov på fåren – vi samlar bajspluppar från några olika individer i små plastpåsar, och skickar för analys för att kolla om de har parasiter och behöver avmaskas. Bajset måste vara helt färskt, så man får stå och passa på dem och smyga fram när någon lyfter på svansen.
Bagglammen gick ju till slakt för några veckor sedan, och det gjorde även Lilla My som var så hispig och jobbig. Nu har vi 15 tackor kvar. Av dem ska åtta betäckas i höst så de lammar i vår, de andra är tacklamm som får lamma först nästa vår.
Gosigast av alla är Vera, hon kommer alltid galopperande för att kela. Och hon kelar liksom tillbaka, hon står inte bara och låter sig klias utan vill gärna stå kind mot kind med nosen in mot ens nacke. Så mysigt!
Det blir många såna här bilder med de nyfikna fåren – särskilt med närgångna Vera såklart!
Idag var det frost när vi vaknade och det betyder att det är dags att plocka vinteräpplena. Så det ska jag göra idag!
Jag och Jonathan har haft en så himla fin helg i Skåne – som alla redan vet är ju Österlen helt fantastiskt vackert! Vi har bott mysigt och ätit gott i Kivik, och promenerat i Stenshuvuds nationalpark, och det var helt magiskt med bokskogen och utsikten från toppen. Men huvudsyftet med vår resa var ett besök i Mandelmanns trädgård, och det var verkligen fantastiskt fint och inspirerande.
Det är ju inte bara magnifika odlingar utan en hel park att njuta av, med dammar och mysiga små sittplatser här och där.
Maten var helt otroligt god, till och med Jonathan, som i vanliga fall är en mat-tönt, satte i sig allt (utom fänkålen) med god aptit! Just när vi ätit färdigt kom en plötslig regnstorm, och vi tog skydd i växthuset och åt efterrätten där. 
Sen gick vi ett varv och beundrade de fantastiska odlingarna, fick tips om hur man odlar kål utan att skydda med nät (sätt ut sent, använd en mikorbiologisk produkt som heter turex) och så snokade vi lite hos djuren. Kul för en annan djurägare att se vilka grindar och rundbalshäckar de använder och såna saker. Titta på utsikten här, helt magiskt ju!
Jag blev sugen på att öppna ett café och en gårdsbutik – och att skaffa kossor och grisar! Jonathan blev sugen på att spaljera träd.
Först och främst: tack för er entusiasm och alla bra idéer angående workshops här på gården! Jag är helt exalterad över detta! En plan håller på att ta form, jag återkommer när allt fallit på plats.
Jaha, vad gör ni idag? Jag ska skriva på förmiddagen, måste bli klar med en text om spaljering före helgen. Sen ska jag städa och laga en lammstek, och ikväll kommer svärmor och tar över befälet här hemma – för lagom till fredagsmyset sticker jag och Jonathan med nattåget till Skåne! Vi ska besöka Mandelmanns trädgård, äta gott på Gröna äpplet i Kivik och sova på badhotellet. Det känns helt overkligt lyxigt alltihop! Jag älskar att åka tåg för det är så kravlöst – flera timmar i lugn och ro, man kan inte göra något annat än att läsa. Eller sova, om det är nattåg, jag sover så gott på tåg!
För resten, kolla hur trädgårdsböckerna såg ut på 80-talet! Det var före de inspirerande coffeetable-böckernas tid.
”För nybörjaren är den enkla U-formen lättast och då den dessutom är prydlig i nästan vilken omgivning som helst borde det knappast finnas anledning att lägga ner möda på exempelvis verrierpalmetter eller gauchepalmetter…” … snark…
Trevlig helg på er hörrni!
Jag har funderat på olika grejer man kan hitta på här på vår gård – som faktiskt har ett namn, Tomttäppan! Nu har jag kommit på en så himla rolig grej, tycker jag i alla fall!
Jag tänker att ni kommer hem till mig så kan vi ha olika temadagar (eller säg ett bättre ord som inte låter som någonting från mellanstadiet?) knutna till gården och årstiden. Till exempel: vi ska snart klippa fåren, kan vi hitta på något kul med ull? En workshop där vi kardar/färgar/spinner eller så? Eller till jul – vi kan stöpa ljus, göra korv av lamm eller vildsvin! Jag bjuder in en expert som lär oss, och så gör vi en heldag av det. Fikar och går på guidad visning på gården och äter god mat och alla får ta med sig något fint och något gott hem sen.
Är det kul? Vill du komma till Tomttäppan? Vad vill du göra? Eller är du bra på något du vill lära ut?
Som vanligt har vi ett berg med squash som vi inte vet vad vi ska göra med. Vi försöker varje år att inte odla så mycket – men man förgror ju inte bara en planta, utan kanske tre-fyra stycken för säkerhets skull. Så klarar sig tre ändå, och då sätter man ju ut allihop ifall någon skulle dö. Jaha, så klarar sig allihop, och alla plantor levererar mängder av squash. Som egentligen bara jag vill äta. Jag gillar squash i grytor och wok, i sallader eller bara fräst i lite olja och vitlök som en sidorätt. Men jag kan inte rimligtvis göra av med de mängder vi har.
Jag har gjort inlagd och mjölksyrad squash, och ärligt talat var inget av det någon hit. Jag har bakat falsk ostkaka, den gav vi till hönsen. Men idag har jag bakat squashbröd, och det blev riktigt bra! Tyvärr gick det bara åt en halv squash. Andra halvan la jag i en linsgryta tillsammans med grönkål och morötter. Titta vad gott!
Alla bilderna blev jättedåliga eftersom jag inte orkade resa mig från stolen och rigga om lite, men de blev ändå gulliga eftersom vår familj är så gullig!
När vi flyttade ut på landet hade vi tydliga downshiftingambitioner – jobba mindre, ha mer tid för familjen och Det Riktiga Livet. Jag hade en vision om att vi skulle hinna umgås mer, prata mer, åka och bada och gå i skogen tillsammans.
Och visst arberar vi mindre, Jonathan jobbar 80 procent och jag jobbar kanske halvtid om man slår ut det över tid (vissa perioder jobbar jag dygnet runt, långa perioder har jag istället alldeles för lite jobb). Men vi har definitivt inte mer tid! Tvärtom funderar jag ofta på vad vi gjorde med all vår tid när vi bodde i stan i en behändig liten lägenhet och inte hade ansvar för något annat än oss själva. När man hade handlat, lagat mat och badat barnen – vad gjorde vi då?
Det livet vi har skaffat oss innebär ju ett slit i stort sett varje dag. Det är så mycket som aldrig syns, men som måste göras för att allt ska flyta. Ta till exempel fåren – den dagliga tillsynen, det som syns, är ju inte särskilt betungande – under sommarhalvåret innebär det att titta till dem och ge dem vatten, under vintern även hö. Men det är massor av kringarbete – stängsla nya hagar eller laga befintliga, hitta någon som kan slå våra marker och vända, bala och köra in höet, alternativt någon som vi kan köpa hö av, bygga en vagn för att frakta höbalar, en rundbalshäck att servera höet i. Planera lamning och utfodring och avskiljning och klippning och klövverkning, träckprov och avmaskning, slakt, återtag av kött och skinn.
Huset behöver också en massa underhåll. Förutom att det förstås tar mer tid att städa ett gammalt jättehus än en behändig funkislägenhet, så finns det alltid saker som behöver åtgärdas. För att inte tala om alla uthusen, som behöver målas om och få nya tak för att inte rasa.
Så jag vet inte riktigt om det stämmer som Ines säger – att vissa familjer har mycket pengar att resa för, men vi har tid att åka och bada med våra barn. När vi väl åker och badar är det alltid något annat vi borde göra istället. Men jag tänker fortfarande att det måste komma en dag när vi är klara med renoveringarna och har utarbetat fiffiga lösningar för att effektivisera allt arbete på gården. Kanske lagom till att barnen blir vuxna…
PS. Obs, mycket av slitet är ju roligt också! Det är mysigt att jobba tillsammans med Jonathan på vårt gemensamma livsprojekt. Det är bara det att det nästan alltdi är lite för mycket. Jag önskar mig bara bättre balans tack!
I dag ska jag frysa in äpplen och baka jitterbuggare och gå och rösta för solidaritet med människor och miljö.
Vad som än händer sen så kommer vi att fortsätta odla och äta närproducerat och försöka uppfostra våra barn till omtänksamma och empatiska människor, och ta hand om varandra och allt vi kan ta hand om.
Alla måste vara snälla, bara.
