Alltså. Här sitter man och skäms. Livet är orättvist och världen är en röv. Jag går omkring här i mitt otroligt rika, trygga och lyckliga liv med mina friska fina välnärda barn och är missnöjd med att jag måste jobba så mycket och har så lite tid till att bygga trädgårdsland (där jag odlar för mitt höga nöjes skull och inte för överlevnad direkt) och läsa böcker.
Så läser jag det här inlägget hos Underbara Clara och bara – ja just det. Det finns flickor i världen som blir bortrövade när de är 15 år och föder fem barn innan 20.
”När jag ska gå därifrån undrar Dorcas om jag kan ta med mig någon av hennes barn? Om jag kan ge dem en bättre framtid en den som finns där?”
skriver Clara om sitt besök i Kenyas fattigaste provins Turkana.
Så nu ska jag sluta gnälla och börja jobba. Och köpa ett mors dags-paket hos Unicef.