Lång morgons färd mot jobb

Utöver att jag gärna skjuter upp arbetet så länge som möjligt genom att till exempel hänga tvätt eller blogga, så finns det ju en del som måste hända innan jag kan sätta mig vid skrivbordet. Morgonen idag såg ut såhär:

06.30 Klockan ringer. Jag börjar väcka barn, sätta på kaffe, jaga på barn som ska klä på sig, packa gympapåsar och läxor, borsta håret, bre frukostmackor.

07.00 Det har snöat massor i natt, så jag går ut och börjar skotta, med pannlampa eftersom det fortfarande är kolsvart. Efter ett tag kommer Ines och hjälper till. Vi skottar en gång från huset ner till bilarna, två hjulspår för bilarna ut från uppfarten och en liten vändplan. Det är riktigt mycket nysnö, men den är lätt och pudrig.

07.30 Går upp till huset och hetsar på barn som ska borsta tänder, klä på sig, hitta täckbyxor och komma till bilen.

07.40 Vi rullar. Lite tidigare än vanligt, med tanke på all snö. Det är halt, snö blåser över vägen, folk kör långsamt. Först åker vi åt ena hållet till Jonas skola, sedan åt andra hållet till Sixtens och Ines skola. I vanliga fall skjutsar Jonathan barnen på morgonen när han åker till jobbet, men han är ledig idag (och sover alltså fortfarande när detta utspelar sig).

08.30 Hemma igen. Ger grisarna mat ur en stor hink med matrester vi fått från lunchrestaurangen vid Jonathans jobb. Ger grisarna vatten. Hos tackorna är allt hö översnöat, jag skottar bort och ger dem nytt. Fyller på vatten hos tackorna. Ger tacklammen mer hö, fyller på vatten. Kollar att hönsen har mat och vatten, tar in några ägg. Går en pyttepromenad med Bodil, som är entusiastisk över all snö och bara vill leka, men det får hon inte eftersom hon är nyopererad.

09.00 Tar en kopp kaffe och en macka. Kollar tidningen och bloggar.

Vår livsstil kräver ganska mycket dagligt underhåll eller hur man ska säga, när vi gör planeringar för allt vi ska hinna göra (renoveringar osv) glömmer vi ofta att två timmar per dag försvinner i rent underhåll. Men jag tycker om de där småsysslorna, att gå runt och fixa, det känns inte betungande.

Särskilt inte när det hindrar mig från att sätta igång och jobba.

Men nu, nnnnu börjar jag!

Hejdå.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *