Vår trädgård ser så erbarmlig ut just nu (och egentligen alltid) att jag inte ens vill visa den för er. Ni får en detalj av det enda som kanske är fint – några löjtnantshjärtan bland maskrosor och brännässlor.
Jonathan har noll intresse av trädgårdspiff, och det är en av orsakerna till att inga störra mirakel uträttas här. Han är ju the doer i vår familj. För mig känns det så oöverstigligt på något vis. Så mycket jag inte kan, orkar, har råd med.
Jag vill gärna ha fint, även om jag aldrig kommer att bli en sån som duttar med perennrabatterna så vill jag gärna ha en klippt gräsmatta, en prunkande syrenbuske, några pioner, några rosor kanske.
En nyckel till en hyfsad trädgård är att hålla hönsen borta – de krafsar upp allt man planterar, äter upp alla knoppar och så sandbadar de i rabatterna (HAHA jag har inga rabatter, vet inte varför jag skrev så) och bajsar överallt. Men! Nu har jag köpt ett nätstaket som ska hålla dem på baksidan av huset, och framsidan blir vår!
Just nu har jag absolut ingen tid, men snart ssssnnnart ska jag göra fint på framsidan!