Vi har länge planerat att göra oss av med surtuppen Charlie, och ikväll föll bilan över honom och en vit höna vars kloak inte riktigt såg helt rätt ut längre, utan att gå in på detaljer…
Jag brukar vara den som hugger huvudet av hönsen med en yxa, efter att Jonathan bedövat dem genom att dänga deras bakhuvud i huggkubben. Jag bävar alltid lite inför slakten, men Jonathan är beslutsam, och när jag väl gör det är det faktiskt inte så farligt. Det går snabbt, bara några sekunder från bedövning till dekapitering.
Idag stänkte det dock en del blod – tur att jag upptäckte det eftersom jag tänkte spela in film i den här jackan imorgon!
Nu blir det väl matriarkat i hönshuset ett tag, tills en av tuppkycklingarna steppar upp.