Kategorier
Halleluja Kor Livet Lycka Självhushållning

Drömgården

Härom dagen körde jag och grannen ner tjuren Håkan till sin hemgård utanför Eskilstuna. Han har nu befruktat Melissa och förhoppningsvis också Linda.

Resan gick bra, Håkan var på topphumör när han kom hem och sprang genast och hälsade på sina gamla vänner.

Efter att vi släppt ut Håkan visade bonden Ivan oss runt på gården, och det var tamejtusan det vackraste ställe jag sett i mitt liv! Han och hans fru är båda i pensionsåldern och har levt på gården hela sitt vuxna liv. Det syntes så tydligt att det var ett livsverk, allt var byggt med kärlek och allt var så funktionellt och fiffigt.

Titta bara på den här grinden byggd av bakar – visst syns det att den är tillverkad av någon som älskar vad hen gör? Allt på hela gården var byggt av egen skog. Så fantastiskt! Längst till höger syns en glimt av Mälaren – Ivan och Mona har en fiskeverksamhet med gårdsbutik och har tidigare drivit restaurang. De har sommarbete för korna ute på öarna. Så romantiskt!

Ivan och Mona har fjällnära kor, som är ännu mindre än fjällkor. Det var så gulligt i stallet – pyttesmå spiltor, pyttesmå kossor, pyttesmå krubbor. Den vita här är är en blyg liten kviga. De blyga får stå närmast dörren för att vänja sig vid att ha folk omkring sig.

I en hage i närheten stod Håkans bror som också är en sällskaplig och väldigt trevlig tjur. han ropar när man går förbi för att man ska komma och ge kli. När Ivan är ute och snickrar på kvällarna står tjuren och ropar 🙂

Allt var som sagt hemsnickrat och det var så optimerat – allt hade en plats, inget stod och drällde eller var ivägen. Vilken dröm! Titta på den prydligt travade veden, cyklarna i cykelstället.

Nu går vi in genom grinden, titta vilken vacker gärdsgård! Riktigt byggd med vidjor och allt, ingen skrotig ståltråd. Innanför dörren stod världens gulligaste hund och hoppade förväntansfullt.

Här är trädgården. I fonden Mälaren! Vi gick in och fikade, Ivan bjöd på kaffe, limpsmörgås och hemkärnat smör.

Timmerhus. Ingen isolering förutom lite lindrev i glipor och sprickor. Det var så otroligt hemtrevligt här! Inte ett dugg flådigt eller pedantiskt städat, bara mysigt, varmt, ombonat och välkomnande.

Rejäla takbjälkar. Timmerhus har svintunga tak, så att huset trycks ihop med tiden och blir tätare istället för dragigare.

Och i soffan en spinnande katt. Naturligtvis.

Ivan har lovat att jag ska få komma tillbaka i april när korna kalvar och lära mig att mjölka. Då tar jag med mig Jonathan. Blir fint.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *