Män i grupp är – som bekant – inte alltid ett lyckat koncept. I den här gruppen fanns definitivt för många män, närmare bestämt fyra stycken (trodde vi). En av dem är en lite äldre herre som försöker hålla ordning, uppvakta damerna och försvara dem mot yttre hot. Hans närmanden är inte finkänsliga direkt, men det är inte kulturprofilen-klass om man säger så. Mer som Lars Ohly, om liknelsen tillåts.
Nå, hur som helst, de tre yngre männen bildade ett gäng, ett riktigt rövarband. De samarbetade för att gruppvåldta kvinnorna, och de slogs med varandra så att blodet flöt. Under en period fick vi avskilja en individ för att han inte skulle bli ihjälslagen. Dessutom gol de så illa, hemskt falskt – och de hetsade varandra till att gala hela dagarna. Började en så föll de andra snart in, och så var de igång.
Till slut fanns inget annat alternativ än att rensa upp och avlägsna de män som inte kunde uppföra sig. Vi högg huvudet av dem helt enkelt.
Kropparna hängdes för avblodning, och kvar på backen nästa morgon låg de tre huvudena, nu djupfrysta. Kvinnorna ägnade sig åt att picka i dem och kasta runt dem – tanken att de gjorde det med skadeglädje föresvävade mig, men det är nog en mänsklig projicering.
Nu råder i alla fall lugn och harmoni i flocken igen, och tjejerna värper som aldrig förr.
PS. Dagen efter avrättningen klev jag ut på trappen för att höra gentlemannens vackra galande. Till min förfäran svarades han av ett hemskt kraxande – vi hade missat en slyngel! Men han får leva ett tag till. Blir han också gruppvåldtäktsman så hamnar han på huggkubben!