Vi såg en annons i Norrtälje tidning: ”Äntligen dags för den årliga jätteloppisen i Älmsta!” eller något sånt. Gott om parkeringsplats, fika serveras. Såna loppisar burkar vara guldlägen för att köpa barnkläder, vardagsföremål och saker som vi tycker är fina men tanter tycker är skräp. Höga förväntningar alltså.
Men vilken besvikelse – i lokalen fanns tre bord med cd-skivor, kassettband, mcdonaldsleksaker och alldeles för dyra tavlor med gråtande barn. Jag blev irriterad och gick och fikade med barnen, men Jonathan tog en titt och hittade ändå ett tält, två sovsäckar, två lampor till rimliga priser, och bäst av allt: den här fina emaljvasen för 30 spänn!
På vägen hem svängde vi förbi en annan loppis där Jonathan köpte besynnerliga saker som en stor tunna, två väggventiler och några snörstumpar för en spottstyver, och jag dealade till mig dessa båda underbara piedestaler för 200 kronor totalt:
Besvikelse —> lycka! Bara sådär.