Det här blir sista inlägget om får på ett tag, jag lovar! Men igår fick vi äntligen släppa ut dem på sommarbetet efter att de stått installade efter avmaskningen. Jonathan och Ines öppnade dörrarna inifrån, jag sprang först mot sommarhagen med en havrehink, tanken var att fåren skulle springa efter mig, och Jonathan och barnen skulle springa bakom och se till att alla kom med. Men det behövdes inte, fåren sprang som galningar i häpnadsväckande hastighet och höll på att riva ner mig – Bella lyckades trampa av mig min ena sko, men det var bara att lubba vidare i strumplästen.
Lammen var ystra och behövde sträcka på benen efter stalldagarna, kolla bara!
Det känns så bra att de går där och betar fram våra vackra hagmarker och äter det frodigaste gräset vi kan bjuda på, lammen växer så det knakar, nästan så man ser skillnad från dag till dag.