Sista dagarna före dopparedan! Idag åkte jag och handlade all julmaten efter att jag lämnat barnen. Så skönt att ta en fika på Konsum innan jag hämtade en vagn och satte igång att fylla den med julmust, brysselkål, senap och allt det där. Medan jag gick där i lugn och ro i butiken tillsammans med tre-fyra pensionärer tänkte jag på hur skönt det är att jag styr mina arbetstider själv, hur glad jag är att jag lyckats styra upp mitt liv såhär, och att jag aldrig vill ha det på något annat sätt. Härom dan fick jag en bild från min syrra, föreställande mina systersöner i total rörelseoskärpa inne på en restaurang. De hade just landat efter en tur på stan – hon måste alltså ta med sig barnen och julhandla i värsta rusningstiden. Så fruktansvärt! Jag har helt vant mig av vid att befinna mig i folksamlingar i rusningstid.
Sixten är hemma och är sjuk, så när jag kom hem gjorde vi mintkyssar. Vi gör alltid den här varianten som man inte behöver koka.
När Ines och Jonas kom hem dekorerade de pepparkakshus med Jonathan, jag och Ines kokade knäck, och jag och Jonas gjorde någon slags konstig chokladkrisp med corn flakes från den här boken, som barnen är besatta av. Jag slet med fransk nougat som jag fått för mig att jag vill göra, stod i 25 minuter med både elvisp och hårtort (!), men resultatet blev inget att skryta med direkt. Ganska gott, ganska fult! Barnen har retat mig för att jag sa att min skulle bli bättre än Mandelmanns.
Sen klädde vi granen i kaos (en del kaos syns fortfarande på bilden).
Imorgon måste jag städa!