Monika din gullegris, när kommer dina bebisar? Nu släpar juvret nästan i marken, magen är enorm och snippan är svullen och dallrig som en stor öh… geleklump kanske.
Monika är pigg och glad, kommer skumpande så fort vi närmar oss hagen och börjar grymtprata intensivt med oss. Jag undrar om hon fattar att hon är dräktig? Mycket går ju på instinkt och är styrt av hormoner, men ändå. Hon kanske bara känner ett behov av att börja bädda och göra iordning, utan att fatta varför. Jag undrar vad hon tänker om att det sprattlar inne i hennes mage – eller djur kanske inte funderar utan mer accepterar sakernas tillstånd, hakuna matata sådär.
Men tackor kan bli hemskt förvirrade första gången de lammar. Annika blev ju helt bestört när hon fick syn på sin lilla Håkan, jag antar att det kan hända grisar också? Om de hetsar upp sig ska man ge dem en pilsner, då blir de fulla och beskedliga och ligger still så att kultingarna får dia, haha!
Men nu är vi trötta på att vänta Monika, kläm ut dem!