Jag älskar verkligen min traktor. Jag älskar att köra den, och vi har så stor glädje av den. Under vintern har vi sluppit släpa hö som vi gjort alla tidigare år, och i sommar ska vi bärga hö själva för första gången. Traktorn är vägen framåt för vårt fortsatta liv på gården!
Men jag är en idiot när det kommer till att läsa (eller bara ta emot, generellt) instruktioner och jag vet absolut inget om motorer. En väldigt dålig egenskap hos mig är att jag har så dåligt tålamod med att lära mig nya saker. Jag minns första gången skolan var svår för mig – låg- och mellanstadiet flöt på friktionsfritt med hyfsat resultat utan att jag någonsin behövde anstränga mig för att allt var så lätt, men under min första fysiklektion i högstadiet fick jag en chock; jag förstod inte! Det var svårt! Jag sket därför i fysiken och hade tvåa i betyg genom hela skolgången. Men jag kan ju inte skita i att lära mig min traktor! Jag måste kunna mecka med den, jag måste veta hur jag ska ta hand om den och köra den för att den ska hålla och må bra.
Då och då plockar jag fram traktorboken från lantbruksskolan som jag fått låna av en granne. Jag tittar på diagram, ritningar och tabeller och läser konstiga förkortningar. Newton, trigonometri, Pythagoras sats (fniss, snuskskämt). Min hjärna kan inte processa. Men den sken upp den såg bilden ovan; äntligen en symbol som jag känner igen! Människor på en gungbräda! Förstod du vad den betyder då, frågade Jonathan. Nej, det gjorde jag väl kanske inte…
När det är nåt med traktorn tar jag bilder som den ovan och frågar i en traktorgrupp jag är med i på facebook (här gällde frågan om slang A, som jag rivit ut när jag rafsade runt, skulle sitta i fäste B. Svar: ja). Där är 90 % män och alla är så förtjusta över att en tjej vill mecka med sin traktor, de är verkligen hjälpsamma och uppmuntrande. Men liksom de kan ju inte lära mig allt!
Vet inte vad jag ska göra med det här. Kanske schemalägga studietid? Alltså det har ju inte med intelligens att göra, jag är inte dummare än den genomsnittlige lantbrukaren. Det är något slags motstånd som jag måste komma över.
Min dröm är att kunna tanka ner information direkt till hjärnan, och sen bara uppdatera med varje ny programuppdatering. Jag önskar att jag var en robot helt enkelt.
Gud vad jag känner igen det där. Jag känner EXAKT samma med motorn till vår segelbåt. Jag känner mig liksom… dyslektisk när jag tittar i instruktionsboken inför oljebyte eller impellerbyte (vad ÄR ens en impeller?). Och jag hatar också känslan av att jag skulle lämna över det till min sambo. Den könsklyschan klarar jag inte av, och han är dessutom inte ett dugg mer intresserad av motorer än jag (trots att han är ingenjör). Känner inte igen den sidan hos mig själv, då jag är så jäkla allmänhändig och kavat i vanliga fall. Jag har inget tålamod för att lära mig saker som… inte faller liiiite naturligt för mig. Traktor hade nog också varit en sådan grej.
Så jobbig känsla att vilja kunna något men inte vilja lära sig det, haha. Buhu.