Det här med att inte ha gångavstånd till en butik – jag har inte hittat något bra förhållningssätt till det ännu. När jag är i Stockholm eller Norrtälje beter jag mig som om jag är på väg ut på en polarexpedition eller nåt. Känslan av att passa på, man vet aldrig när nästa tillfälle bjuds, är stark. Sist jag var på apoteket sa expediten ”oj, du laddar verkligen för en höst av smärta”.
Det var nog närmare två veckor sen jag var där, varken jag eller någon annan har använt tabletterna än, och jag har dessutom varit i närheten av apotek flera gånger sen dess – eller till och med inne på när jag tänker efter.
Kanske är jag det här första steget mot att bli en sån där samlare som fyller huset med gamla dagstidningar som ”kan vara bra att ha”…